Parmesanost och hund! 

Plötsligt är ”min skugga” inte med mig, det är tomt och jag har ingen brun fotvärmare vid mina fötter – värst av allt – det är tyst..

Jag anar oråd direkt eller efter en kvart. Vart är Daisy?


Jag hittar henne under bordet i vardagsrummet och hon ser nöjd ut inte alls någon skuldkänsla-mimik eller svansen-mellan-benen-stuk utan mer svansen-på-topp och ett förnöjt leende…

Kvar i hennes hörn – bara plasten av det som skyddade min nyinköpta parmesanost, 30 månader lagring av den bästa sorten, 530gr om vi nu ska vara exakt,  11 euro.
JEFLA BYRACKA!

Detta hände igår. Fniss!

Men intressant är att vi kan fastställa att hon har inte magont, ingen dålig nr.2, inga kräkningar eller annat som händer när jag byter hundmat…

Slutsats: när man äter något bra mår man bättre – även om man bara är en hund…..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>