Om att stänga “in bellezza”

Suck, jag hade perfekta sommarplaner i år och jag hade jag planerat allt jättebra – fixat så allt skulle stämma och kanske var det to good to be true…

I förra veckan kom en anställd,  han har varit hos oss i flera år och säger upp sig.  Det är klart att unga människor ska testa olika arbetsplatser men jag reagerar på HUR han säger upp sig. Han vågar inte titta mig i ögonen och ryggen är allt utom rak och han är inte helt bekväm när han berättar att han går NU – på en gång. Det nya företaget vill att han börjar i morgon.

Jag blir förvånad, arg sen ser jag många fördelar – inget ont som inte har något gott med sig!

Har han ingen koll på att det finns något som heter uppsägningstid? 28 år och vet inte om det! Say no more.

Papper som måste skrivas på, och här hos oss är det många dokument. Han ger mig ingen chans att få se vad som ska göras? Avsluta arbetsuppgifter, vilka kunder har han skickat offerter till? Var i alla arbetsuppgifter är han? Hur ska jag kunna avsluta hans projekt som vi har på gång när det bara är han som har koll på en del? Ge mig en chans att hitta en ny…. och varför i hela världen väntar han till klockan 6 på kvällen med att berätta det?  Vi är faktiskt för italienska förhållanden enorm “snälla” arbetsgivare. Vi kör lite den svenska stilen och inte den italienska piska på stilen.

Jag  hinner omöjligtvis få fram alla papper som måste skrivas under så han är tvungen att komma in dagen efter för att klara av pappersexercisen. Han har stora tårar i ögonen när han går.

Vi ler och pushar honom att det är bra att samla erfarenheter, båda bra och dåliga. Man lär sig mest av de dåliga faktiskt (även när det gäller rekrytering).

I måndags kom han på besök. Barasisådär.

Det var nog inte som han hade tänkt sig. Kollegorna brydde sig inte om honom, han hade inte ens fått ett skrivbord. Och lång resväg var det också med en massa trafik. Inte kunde han komma hem till mamma och äta lunch men vi är många ungdomar (ragazzi) säger han.

Jag tänker – en man på 28 år som anser sig vara en ungdom… När slutar man vara det? När jag var 28 hade jag ett barn och var gravid, inte sjutton var jag en ungdom, ung kvinna möjligtvis.

Det här killen bor som så många andra italienare hemma hos mamma och pappa – en “MAMMONE” utan tvekan.

Varför jag hävdar det? Jora, nu generaliserar jag igen,  men en italienare gör sin akademiska karriär till 26/28 års ålder ungefär och under denna tid har dom aldrig arbetat. Arbeta extra finns inte på världskartan. “Inte sjutton ska mina barn behöva arbeta – jag kan nog betala för dem”, resonerar många föräldrar. Eftersom dom daltar ohyggligt med kidsen – curlingföräldrar är bara förnamnet här nere så kan ibland en 27 åring ha samma mentala ålder som en svensk 17 åring.

Att anställa en person som aldrig jobbat tidigare är en enorm utmaning, de är ju för sjutton nästan handikappade. (och ja, jag använder bloggen för att skriva av mig).

Tex när jag en gång stod i köket på kontoret. Vi hade precis fått en sändning färska apelsiner ifrån Trullin. Sådana där apelsiner som är sööööta, obesprutade överjordiskt goda – färska nyplockade, det är som att äta godis. Jag bjuder alla och när jag kommer till denne mannen ehum  killen så tackar han hövligt nej. Sen säger han “-jag kan inte äta apelsin för jag har ALDRIG SKALAT EN APELSIN I HELA MITT LIV…det gör min mamma”… Fattar ni? Näe jag skalade inte hans apelsin! Han fick vara utan, pluttenutten då.

Eller när jag frågar  -Vill du också ha en kopp kaffe?” Han “- nej tack, jag dricker bara min mammas mockakaffe”… Suck

Nu skulle jag kunna skriva 18.000 olika småsaker om denna man, som redan efter 1 dag på det nya kontoret vill komma tillbaka. Men han måste lära sig att, nu kommer min moralkaka

Avsluta viktiga saker i BELLEZZA eller vackert.

Jag sitter i skiten nu, jobbar för två men Adwords Google shopping osv hur svårt kan det vara?

Bloggen har gått in på paus. Eller finns det någon som vill jobba?

OCH MIN SOMMAR SKET SIG

Vi åker och plockar apelsiner i Trulliland

Vi åker och plockar apelsiner i Trulliland

Smaka!

Smaka!

Vitaminer

Vitaminer

himmelskt goda apelsiner

himmelskt goda apelsiner

31 thoughts on “Om att stänga “in bellezza”

Leave a Reply