Om att stänga “in bellezza”

Suck, jag hade perfekta sommarplaner i år och jag hade jag planerat allt jättebra – fixat så allt skulle stämma och kanske var det to good to be true…

I förra veckan kom en anställd,  han har varit hos oss i flera år och säger upp sig.  Det är klart att unga människor ska testa olika arbetsplatser men jag reagerar på HUR han säger upp sig. Han vågar inte titta mig i ögonen och ryggen är allt utom rak och han är inte helt bekväm när han berättar att han går NU – på en gång. Det nya företaget vill att han börjar i morgon.

Jag blir förvånad, arg sen ser jag många fördelar – inget ont som inte har något gott med sig!

Har han ingen koll på att det finns något som heter uppsägningstid? 28 år och vet inte om det! Say no more.

Papper som måste skrivas på, och här hos oss är det många dokument. Han ger mig ingen chans att få se vad som ska göras? Avsluta arbetsuppgifter, vilka kunder har han skickat offerter till? Var i alla arbetsuppgifter är han? Hur ska jag kunna avsluta hans projekt som vi har på gång när det bara är han som har koll på en del? Ge mig en chans att hitta en ny…. och varför i hela världen väntar han till klockan 6 på kvällen med att berätta det?  Vi är faktiskt för italienska förhållanden enorm “snälla” arbetsgivare. Vi kör lite den svenska stilen och inte den italienska piska på stilen.

Jag  hinner omöjligtvis få fram alla papper som måste skrivas under så han är tvungen att komma in dagen efter för att klara av pappersexercisen. Han har stora tårar i ögonen när han går.

Vi ler och pushar honom att det är bra att samla erfarenheter, båda bra och dåliga. Man lär sig mest av de dåliga faktiskt (även när det gäller rekrytering).

I måndags kom han på besök. Barasisådär.

Det var nog inte som han hade tänkt sig. Kollegorna brydde sig inte om honom, han hade inte ens fått ett skrivbord. Och lång resväg var det också med en massa trafik. Inte kunde han komma hem till mamma och äta lunch men vi är många ungdomar (ragazzi) säger han.

Jag tänker – en man på 28 år som anser sig vara en ungdom… När slutar man vara det? När jag var 28 hade jag ett barn och var gravid, inte sjutton var jag en ungdom, ung kvinna möjligtvis.

Det här killen bor som så många andra italienare hemma hos mamma och pappa – en “MAMMONE” utan tvekan.

Varför jag hävdar det? Jora, nu generaliserar jag igen,  men en italienare gör sin akademiska karriär till 26/28 års ålder ungefär och under denna tid har dom aldrig arbetat. Arbeta extra finns inte på världskartan. “Inte sjutton ska mina barn behöva arbeta – jag kan nog betala för dem”, resonerar många föräldrar. Eftersom dom daltar ohyggligt med kidsen – curlingföräldrar är bara förnamnet här nere så kan ibland en 27 åring ha samma mentala ålder som en svensk 17 åring.

Att anställa en person som aldrig jobbat tidigare är en enorm utmaning, de är ju för sjutton nästan handikappade. (och ja, jag använder bloggen för att skriva av mig).

Tex när jag en gång stod i köket på kontoret. Vi hade precis fått en sändning färska apelsiner ifrån Trullin. Sådana där apelsiner som är sööööta, obesprutade överjordiskt goda – färska nyplockade, det är som att äta godis. Jag bjuder alla och när jag kommer till denne mannen ehum  killen så tackar han hövligt nej. Sen säger han “-jag kan inte äta apelsin för jag har ALDRIG SKALAT EN APELSIN I HELA MITT LIV…det gör min mamma”… Fattar ni? Näe jag skalade inte hans apelsin! Han fick vara utan, pluttenutten då.

Eller när jag frågar  -Vill du också ha en kopp kaffe?” Han “- nej tack, jag dricker bara min mammas mockakaffe”… Suck

Nu skulle jag kunna skriva 18.000 olika småsaker om denna man, som redan efter 1 dag på det nya kontoret vill komma tillbaka. Men han måste lära sig att, nu kommer min moralkaka

Avsluta viktiga saker i BELLEZZA eller vackert.

Jag sitter i skiten nu, jobbar för två men Adwords Google shopping osv hur svårt kan det vara?

Bloggen har gått in på paus. Eller finns det någon som vill jobba?

OCH MIN SOMMAR SKET SIG

Vi åker och plockar apelsiner i Trulliland

Vi åker och plockar apelsiner i Trulliland

Smaka!

Smaka!

Vitaminer

Vitaminer

himmelskt goda apelsiner

himmelskt goda apelsiner

Till kungen av klubbarna

Äntligen får sonen studielånet, en stor klumpsumma och jag blir orolig. Han är ju inte direkt känd för att var en ekonomisk ung man – så dessa ord är till honom. Nej, han läser inte bloggen och jag kan inte ringa honom för att säga detta – han skulle bara sucka och stöna “- mamma sluuuta nu, jag är faktiskt över 20…” men jag behöver få ur mig detta.

Pluttenuttenmin, Spendera inte hela studielånet/studiebidraget på en gång. SPARA. Spara är ett ord som inte alla känner till, vissa personer har t.o.m  “hål i händerna” dvs pengarna bara rinner iväg för dem…harkel harkel. Känner du honom?  Han, “Kungen av klubbarna, barerna”, italienaren  han som bjuder alla?  Risken är att “Prins studielån” är kaxig i början men ack vad han är liten när han ringer hem för att be om pengar på slutet av terminen.

Spendera nu inte allt på en gång i början, gör så här istället; ligg lågt, inga utsvävningar men sen på slutet när du har pengar kvar så köper du det där som du behöver. Eller spara!

Spara är ett ord som inte alla känner till. Spara betyder ATT LÄGGA UNDAN pengar för att ha dem vid ett senare tillfälle. När den spontana köplusten kommer krypande, fråga dig  “behöver jag verkligen detta?”. Eller vänta en stund, ta en promenix. Gick köplusten över?

Spara – planera utgifter och bara för att man har pengar kvar, behöver man inte köpa upp dem.

Eller investera, det är när när man inte spenderar allt omedelbart och “omdistribuerar” pengarna.  Man kan istället för att spela poker investera pengarna i  fonder och aktier. En form av långsam poker men med bra vinster om man man spelar rätt och dessutom “på rätt sida” av samhället.

Det är klart att du ska gå ut och ha kul, ta en öl eller gå på klubb. Jag önskar att du gjorde det smart och att du inte bränner upp alla pengar på en gång.  Bara för att man har pengar behöver man inte köpa upp dem.

Eller är det NOTES TILL MIG SJÄLV?

 

 

Om att göra bort sig

Dottern har ju fått en hel del buketter under helgen och igår åkte hon hem till Göteborg men buketterna kunde hon ju inte ta med sig, tyvärr (för henne)… Dom får stanna hemma hos mig och Daisy – hur synd är inte det? Hehe

Och eftersom jag i det närmaste nästan bor på kontoret så kommer jag på den bländande idèn att ta med en av dem dit.
Imorse drar jag iväg med en mega bukett i vas och som vanligt har varit några stora olyckor på motorvägarna så jag blir tvungen att köra “innervägarna” istället. Italien och trafik!!!
Jamen hoppsan Kerstin, banken ligger ju just på den vägen så kan jag ju passa på och vara lite effektiv så jag stannar till för att skriva under lite papper.
Så, vad gör jag?
Jag är tvungen att luta mig över buketten, mmmmm vad gott det luktar, sniff sniff för att nå väskan innan jag stiger ur bilen.

IMG_1332-0.JPG

Liljor med röd pistill!

Sen går in på banken och alla ler så trevligt åt mig. Hej Ciao och Buongiorno! Bla bla bla….
Jag gör det jag ska göra och sen hoppar jag in i bilen och dör av skratt!
Jag var rödgul i hela ansiktet!
JEFLA lilja!
Instinktivt tar jag bort det mesta sen kommer jag på att jag skulle ju kunna berätta för er att man INTE ska lukta på blommor innan man går in på en banken….

IMG_1336.JPG

Om att *nästan* bli grundlurad

Vad hände kanske ni undrar? Det är en lång historia och den skulle kunna vara intressant för den som ska flytta mellan olika länder, som lärdom om hur man INTE ska göra. Här kommer den.

Jag var tvungen att få ner mina möbler till Italien eftersom vi har delat upp “arvet” oss emellan, mamma flyttar och kan inte ta med sig allt.

Jag hade en tajt tidsplan och inte sjutton underlättade det att sommarsemestern i Juli för Sverige och Agusti för Italien hamnade emellan.

Anyway, jag satt alltså i början av juli i Italien och letade på webben efter flyttfirmor, skickade många förfrågningar om offerter men får tyvärr inte många svar förutom ifrån ett “företag” som svarar snabbt.

Jag tittar på sajten, den ser okey ut. Jag tänker att flyttfirmor, dom kanske har enklare sajter och den där såg ju relativt trevlig ut.
Men jag lägger INTE märke till att de använder sig av *företagsnamn*.nu
Företaget/killen jag mailar och pratar med på telefonen (en mycket trevlig käck göteborgare) går med på lite rabatt och mina datum för hämtning och lämning funkar bra för honom så jag accepterar offerten.
Jag skickar ordern.
Han erbjuder att komma till hem, lasta alla möbler och lite kartonger, att sedan avvakta till slutet av Agusti och att köra ner till mig i Italien.

Jag säger till maken att vi slipper ligga och köra våran sedvanliga Europakörning och klickar sedan lyckligt hem en flygresa tur/retur, dörr till dörr. Bene!

Vilket flyt! Jag är hur nöjd som helst!

Lite innan “flytten” flyger jag nöjt upp till sommarhuset och till min svenska storfamilj, softar med dem och mina vänner men det är något som inte känns riktigt rätt. Börjar jag ana oråd?

Killen, vi kan kalla honom Mr.Göte
har fortfarande inte skickat något mail med iban nummer för bank överföring än mindre han nämt hur han vill betald. Hmm molto konstigt!
Jag ringer flera gånger men det går inte att få tag på honom.
Till slut dimper ett mail ner i min epost – han vill ha cash betalning.

Jag blir förvånad och min första reaktion är att Sverige, som vanligt, inte har några regler, i Italien får man inte betala någon över 999 euro kontant, det måste vara en banköverföring.
Jag kan naturligtvis inte gå på en bankomat för att ta ut så mycket pengar. Nu ligger jag taskigt till.

Det är kvällen innan vi ska upp och möta Mr. Göte och jag blir tvungen att rådgöra med familjen om hur jag ska lösa denna situation. Vad tror ni dom säger?
Även de rynkar på näsan angående kontantbetalning och en bankomat, det finns ju inte där vi befinner oss och vi har alla druckit lite vin.
Vad återstår att göra?
Vi kontrollerar Mr. Götes företag med några apps. Men inget, det finns inget företag i Sverige med det företagsnamnet Mr. Göte och sajten uppger.
Det förklarar adressen .nu på webben.
Bara svenska företag får ha .se säger dom.

Sen kollar vi Mr. Götes namn. Men inget. Däremot hittar vi ett snarliknande namn typ Mr. Göteson på sajten.
Vi kollar det namnet och där finner vi en del, vi ser att han är med i en förening ifrån de gamla öststaterna, och lite mer som är allt annat än lugnande.

Telefonen, just det vi har ju mobilnumret!
Hitta – klick
Det går till en städfirma i Göteborg. Ny öppnad. Ingen direkt info.
Skam den som ger sig.
Vi googlar styrelseordförandens namn och herregud kom och hjälp mig!
En lista av hits kommer upp på google. Den ena artikeln värre än den andra. Nu pratar bi tung, grov brottslighet, gängledare, ecc.

Vad ska vi göra nu?

Ska jag riskera att bli av med alla pengar och alla möblerna?

Han var ju så trevlig….

Vi bestämmer att det verkar riskfyllt. Jag skickar snabbt ett sms och avstyr det hela. Jag kör en ursäkt att jag inte får fram tillräckligt ned pengar/kontanter och att han inte ska komma.
Det var ju sant…

Piuhhh det var nära att bli lurad organiserade brottslingar.

Det är bara att ringa maken som suckar djupt. Morgonen därpå har han hyrt en stor skåpbil och sätter sig i bilen och kör upp.

20140805-190155-68515575.jpg