Om midsommarfirande i Italien?

Noo, vi firar inte det…Italienarnas midsommar är den 15 Augusti istället…
För mig är det en vanlig fredag och nu går jag och jobbar. Jo, just idag är en sån där dag när jag längtar hem till Sverige. Jag kommer faktiskt tokvägra Facebook och alla fina bilder på kransar, barn, smågrodorna och allt som får mig att längta hem. Sådetså!
Det enda jag kanske inte längtar till är vädret. Men sticker jag ut om jag erkänner det? Det där att sitta och frysa under ett parasoll – det är inte min grej längre – undrar om det är italienskvarning på mig nu?
Här har vi det fint, sol och skön värme – men vad intresserar det mig om jag ändå sitter inne på kontoret?
Stor uppgiven suck! Jomenvisst,  jag tycker lite synd om mig själv också…..

Förra helgen firade Swea tillsammans med många svenskar midsommar i Monzaparken men jag kunde inte delta och dessutom, midsommar är idag….

Detta är ett ytterligare tecken om att TRULLIN kallar på oss!

Jag blir så trött på livet ibland… Varför måste vi råka ut för alla svårigheter och tjafs?

Det här blir ett lite längre inlägg för jag är ganska irriterad och bara måste berätta hur saker och ting INTE fungerar här nere.

Vi flyttade ju för något år sedan till en lägenhet som ligger i ett lummigt och trevligt residence, nära parken för Daisy och precis där vi bodde innan.  Ett boende som passade oss ganska bra även om balkongen var lite liten, men man kan ju inte få allt. Det gäller att vara glad och gilla läget i alla fall.

Och kommer ni ihåg förra året när det bildades en översvämning på balkongen eller hade jag börjat redan då börjat skriva mer sporadiskt i bloggen?

Hur som, för mer en ett år sen började det alltså samlas vatten på en av våra balkonger. Samlas kanske inte är det rätta ordet, det fullkomligen öste ner vatten ifrån våningen ovanför oss och det bildas en mindre pool med vatten till vaderna.  Struprännan räckte inte till och ett tropiskt vattenfall existerar på vår balkong! Nyfiken?

Klicka här uhhhh vad det regnar på min balkong!

Balkongen har inga fancy räcken eller så, mer betongmur rakt av – med ett litet pyttehål för vattnet att rinna ut ur. Nu kommer en parantes i italiensk klantighet inom bygg – vattnet rinner, droppar rakt ner över ingången till huset. Hahaha vilket skämt! Att dom inte tänkt på det!  Varför låter dom inte vattnet rinna ner i tex i rabatten istället? Balkonen har ju tre sidor… Det behöver man väl inte vara arkitekt för att lista ut eller?  Ja, ja, jag säger då det men nu håller jag på att tappa tråden, För dumheter finns inga gränser.

Kolla klicka här Vattnet prickat rätt – on your head!

Allora, för mer än ett år sen fick vi alltså vattenskador i nästan hela lägenheten, parkettgolvet växte och stora bubblor bildades som senare övergick till poppade och lossnande parkettlister, plupp en list, plupp, plupp och en hel fyrkant försvann.  Det är inte alls snyggt med stora hål i golvet, och jag blev tvungen att lägga ut mattor lite pittoreskt här och där. Stylish! NOT!!!

Vi gjorde i alla fall precis som den italienska lagen föreskriver dvs. vi tog foton, filmade och meddelar både ägare och “l’amminstratore” dvs ansvarige för föreningen om vad som hänt, hen som jobbar heltid med dessa frågor bör alltså se till att reparera och säkra när något händer i husen.  Vi meddelar “advokatfirman” som har hand om vår lägenhet eftersom vi inte har en susning om vem ägaren egentligen är  – men det är ytterligare en annan historia. När vi hyrde lägenheten så fick vi nycklarna, vi hade blivit visade just denna lägenheten och vi flyttade in.  Senare visade det sig att det är fel lägenhet!!!! Advokaterna hade hyrt ut fel lägenhet, och inte nog med det – alla officiella papper var också fel  och alla personer inblandade är advokater utom vi… Fniss, Itallien får en att häpna hur superbyråkratin INTE alls funkar. Men tillbaka till regnet, översvämningar och vårt boende.

Under året har vi  klagat, skickar trevliga mail, arga mail, hotfulla mail, förmedlande mail och våra grannar som bor nedanför oss – dom kör sitt race mot föreningen och advokaterna med sin advokat.  Just det, det var dom som inte gillade när det regnade inomhus, jag blev beskylld för både det ena och det andra av henne. Men det är – acqua passata – nu. Glömt alltså….

Inget händer… Det regnar, översvämning, mail med foton och video osv. Ofta… Vi orkar inte skicka vid varje regnoväder.

I helgen när vi sitter i bilen tillbaka ifrån Zurich så får vi meddelandet att det regnar inomhus i vardagsrummet hos våra grannar och att dom tänker ringa brandkåren och dom tänker slå in vår ytterdörr…

Vi hinner stoppa dom och meddelar att vi är på väg och när vi kommer hem så är ingången till huset vid “gatuplanet” översvämmad, trapphuset, källaren mm. Disastro!

Tillsammans med våra ilskna grannar störtar vi in i hemma hos oss och det är nästan så att möblerna guppar runt.

Nu ruttnar både grannarna och vi, mycket arga mail börjar skrivas och dra på trissor! Helt plötsligt bestämmer dom sig – advokatfirman alltså – att skicka ut en arkitekt för att kontrollera det hela. Han står med öppna ögon och skakar på huvudet och anser att en helrenovering av golvet är förnamnet. Dessutom mumlar han att dom kommer stämma föreningskillen och hela föreningen osv… Han vill att vi ska skicka videos och foton till honom men nu tvekar jag lite.

Om advokatfirman stämmer föreningen för att dom inte har gjort något. Om grannarna stämmer advokatfirman för dom inte gjort något och om föreningen stämmer vem? Då kan ju vi stämma både advokatfirmat och föreningen eller? Äsch jag stämmer alla för att vara på den säkra sidan!

Suck!

Detta är italien i ett nötskal! Man börjar att stämma varandra, tiden går, inget händer,  de enda som blir rika av allt detta stämmande är alla advokater.

Visste ni att det finns 250.000 advokater i italien? I Sverige är om 4500 ungefär. Jag sov på statistik timmarna när jag gick på Stockholm universitet men det verkar inte helt klockrent eller?

Nu börjar jag leta efter en ny lägenhet och suckar uppgivet! Vet ni hur mycket tid en tvist tar upp i tid och negativ energi? Jag orkar inte, bäst advokat vinner oavsett och i detta residence har vi Monzas bästa advokater och domare. Det är liksom kört ifrån början. Ingen ide att börja tänka tanken ens.

Allt detta för ett fjuttigt hål, som alltid i Italien. Hehehe….

Sunt förnuft finns det här?

Hörrni jag försöker övertala maken att Trullin kallar på oss. Vi ska inte bo här uppe helt enkelt.

 

Weekend i Ligurien

En tysk, en svensk, en ryss och en italienare, sitter i en bil på väg mot Ligurien…. Är vi månne skämt eller?

Sonen har kommit hem på snabbesök under helgen, tillsammans med sin gulliga flickvän ifrån Ryssland. Hon är ju helt fantastisk!

Vi “gör oss till” litegranna och tar med dem till Ligurien. Vi måste ju visa vackra Italien.

Först ska vi bara ta motorvägen, suck…vi befarade otroliga köer. Denna helg är en lång helg eftersom det är italiens nationaldag på tisdag men mot förmodan gick det alldeles utmärkt.

Stannar till vid Serravalle outlet och fyndar, ett måste innan vi oss ner mot Genova.

Jag är övertygad att ha bokat ett hotel i centrum men när vi kommer dit så har jag bokat fel!  Gahhh

Men det blir bra till slut iaf, hotellet heter MarinaPlace och är helt okey.  Vi tar det lugnt i hamnen, sippar på lite vin, äter lite fisk och tittar på båtar. Här finns en super bra restaurang, den verkar lite sisådär utifrån men maten! Herregud vad gott och vi har hittat en pärla. Mer italiensk än så här kan man inte få det,  med öppet kök, och vi ser på när dom lagar maten. Om ni skulle välja att bo på Marina i hamnen så måste man veta att flygplatsen har sin start och landningsbana parallellt men det billigt alternativ – första flyget startar klockan sju på morgonen och inget flyg under natten.


Frukost med view och sen drar vi mot Camogli

En god lunch…. Ser ni videon som ligger här nere? Funkar det om jag laddar upp den så här?

Nästan tre månader och jag har överlevt!

Det spöregnar ute.

Det blixtrar och är skitkallt, 15 grader nästan vinter.

Daisy är med dottern i Sverige.

Dottern är i Göteborg, där regnar det visst alltid med 😉

Sonen är i Prag  MEN MEN

Men inget kan förstöra denna dag – för idag kom samtalet jag väntat på sen i februari. Min telefon är färdig, som jag har väntat och längtat och längtat. Det var nästan som om jag kände mig som Daisy gjorde häromveckan när dottern landade. Äkta glädje. Me utanför Vodafone affären och min telefon.

 

 

Synd att vi inte kan köra samma lycko dans som hundar gör. Nu är jag snart tillbaka i Wordfeud träsket,  jag kan blogga ifrån mobilen, kolla Facebook och RINGA, lyssna på böcker, kolla mailen och Instagram!