Att plocka apelsiner direkt ifrån trädet – underbart

Nej, vi har ingen apelsinlund men inte långt härifrån finns apelsinlundarna ifrån paradiset! 

Att äta en färsk apelsin är en helt annan sak än att äta de apelsiner vi hittar i affärerna, för att inte tala om priset. 

Livet är fantastiskt i Puglia! Har jag sagt det innan! 

350 skr för alla dessa apelsiner och mandaranci… 

  

 apelsinlund i Puglia  

Ett inlägg var 40e eller var 50 dag

Det bara är så…tiden rullar på och ibland nästan glömmer jag bort bloggen. Eller bättre, jag skjuter på mina inlägg och tänker att jag ska skriva efter det jag sysslar med, senare, imorgon och allvarligt talat, vem är intresserad av mig? Mamma? Och några kompisar i Sverige ungefär. Dessutom är jag överlägset bra på att skjuta på allt…. Sen spelar tiden in. Jag har jobbat nästan 12 timmar om dagen den senaste tiden, då finns ingen energi kvar för att skriva.

Ikväll har jag just tid och energi att skriva eftersom vi är nere i Trulliland för att skörda oliver.  Det är en “lång helg” dessutom var vi och kollade en installation vi gjort i Napoli. Det gäller att passa på att förena nytta med nöje.

Alla oliver/träd är ännu inte mogna så vi tar det lugnt. Väljer noga vilket träd vi ska skörda. Olivträd skördas vartannat år, ett år blir det beskärt ett år plockar vi. 

Att skörda oliver med våra höga gamla träd är inget för fegisar. Vi har en räfsa som funkar med motor, tänk er en darrande kam – maken gillar den starkt. Han kommer åt ställen som jag inte kommer åt med min gamla hederliga stege, handske och räfsa. Jag kommer åt ställen som han inte kommer åt.

Han står stadigt på jorden och skakar….

Jag klättrar på min stege, hänger mig fast i grenar och drar bort oliverna med fingrarna, med hanskar förstås. Jag inbillar mig att träden gillar det, smeker bort tyngden av oliverna. Personligen tror jag att oljan blir extra god med min form av plockande. 

Olivoljans smak, syra, godhet etc beror naturligtvis på väder och vind, men även på hur snabbt man kallpressar. Vi åker och lämnar  våra oliver ofta, det gäller att känna rätt presseri som tar emot en.

Man måste gilla att klättra högt upp, det här är inget arbete för den som är höjdrädd – min stege är nästan 5 meter  hög – att fästa den mellan grenarna är inte alltid enkelt. Man får liksom jucka fast den mellan grenarna, inte alltid står den stadig på marken. 

Jag älskar plocka oliver och jag slutar aldrig att drömma att kunna bo här året runt. En dag….

  
Vi har skördat 4 träd som blev 270kg – eller en omgång kallpessad extra jungfruolja – man måste komma upp till en viss vikt för att få pressa. Det blir ungefär 40 liter olja, vi får se hur mkt det blir när det är färdigt.


    

   

Vi lägger ut nät och en fallskärm under träden som samlar upp oliverna, sen gäller det att inte trampa på oliverna och att rensa bort kvistarna

Om mat och husdjur

Jag ser att en del av er som tittar in här hos mig har sökt på olika grönsaker, olivolja och olika maträtter.

Det här är ju ingen matblogg direkt utan en struntblogg utan mening och bara massa med babbel om allt och inget. Varör lunkar ni inte över till Tuscas blogg också? Det är en “matblogg” och Tusca lagar mat ifrån just Apuglia. Oftast på precis samma sätt som jag gör och jag kan verkligen rekommenderar henne.  Vi bor ganska nära varandra om sommaren och italiensk mat är ju som bekant enormt lokal. Det man äter i Puglia kanske man inte äter i Veneto typ.

Ta tex husdjuret katt. Det är möjligt att än idag – sägs det – att kunna få katt som maträtt. Du läste rätt….Dom åt det under kriget (jag tror jag kräks)….

Och när jag ändå är inne på temat MAT OCH HUSDJUR så måste jag berätta när jag var i Peru för några veckor sen, där serverades det den kulinariska matupplevelsen “CUY” eller tillagat “MARSVIN” i Cuzco. Dessa hittade vi på väg till Machu Picchu. Njam Njam…

cuy

Lite cuy kanske?

Nej jag lyckades inte äta det… Skulle du ha gjort det?

Grillat Marsvin i Cousco

Grillat Marsvin i Cousco

Näe, men ta och titta in hos Tusca istället. Där får ni liiiite bättre mat idéer.

Lite italiensk skrock

Äntligen har jag fattat varför jag inte är rik som ett troll…
Min väninna höll på att gå i taket i helgen när jag flera gånger, gång på gång – ställde ner min handväska på golvet, eller kanske rent av kastade in den i ett hörn. Fel!
– Dina pengar kommer att försvinna… sa hon och skakade på huvudet.
Det kan man ju lugnt säga att dom gör för mig. Nu ska jag kolla om det blir någon förändring genom att aldrig mer ställa ner väskan på golvet. Madonna santa – vad rik jag ska bli.

Under middagen senare så ber en annan kompis henne att skicka saltet och då får hon fnatt. No! No! utbrister hon, man skickar inte salt, det betyder otur man bli av med alla pengarna. (igen)

Jag vågar inte berätta för henne att man i Sverige ofta tar med sig en fin flaska olivolja och ger bort till vänner eftersom det är sånt som man absolut inte får göra här nere – det bringar otur. Personen som får olivoljan måste åtminstone betala en symbolisk summa, 50 öre kan räcka för att inte drabbas av den stora oturen., iella… (här skulle en kille behöva klämma lite på pungen eftersom jag nämnde iellan (oturen) – gesten tar bort den)…

Stjälpte du ut olivolja eller annan olja på golvet…uj uj uj. Måste tas upp med grovsalt och sen ska du slänga salt över den vänstra axeln. (många har t.om med sig salt i väskan för att kunna slänga över axeln om nu oturen skulle vara framme).

Den 24 Juni när det är San Giovanni så ska man köpa vitlök – då ökar kassan…

I Puglia får vi aldrig sitta 13 personer runt bordet. Den bringar otur för den yngsta och min svärmor skulle aldrig sätta sig runt det bordet. 12 eller 14. Aldrig 13.

Men att råka hälla ut lite vin, det bringar lycka. Men måste dock blöta fingertopparna och sedan dutta lite bakom örat så kommer man få ta del av lyckan.

Fredag det är turens dag.

Barasåattnivet.

Och bäst att se upp imorgon bitti, aldrig sätta ner den vänstra foten först.

Godnatt

Om en lyckad föreläsning

Härom dagen så tog jag ledigt ifrån jobbet och stannade hemma en heeel dag för att baka några Quich Lorrain’er och kladdkaka åt mina svenska SWEAbrudar.
Det var inte igår jag gjorde något sådant och egentligen märker jag, att jag skulle nog bra gärna vilja sluta jobba dag och natt… Kan vi komma överens om att typ 30 timmar i veckan skulle passa mig alldeles utmärkt?

Sen stuvade jag in mat, bröd, sallad, vin, vatten och kladdkakor i bilen, schwischade förbi domen och hämtade upp Annika som kom ända ifrån Rom för att berättade om hennes bok “äntligen fri”.
Temat fysisk, psykisk och ekonomisk misshandel.
Ett hemskt ämne egentligen men det är alltid intressant att höra om andras livshistorier och försöka förstå andras öden. Hur tar man sig ur ett destruktivt förhållande, vad kan vi vänner, familj eller utomstående göra för att hjälpa? Intressant.
Dessutom har vi det alltid lika trevligt!

IMG_1039.JPG

IMG_1037.JPG

IMG_1033.JPG

IMG_1027.JPG