Kategoriarkiv: Mat

Parmesanost och hund! 

Plötsligt är ”min skugga” inte med mig, det är tomt och jag har ingen brun fotvärmare vid mina fötter – värst av allt – det är tyst..

Jag anar oråd direkt eller efter en kvart. Vart är Daisy?


Jag hittar henne under bordet i vardagsrummet och hon ser nöjd ut inte alls någon skuldkänsla-mimik eller svansen-mellan-benen-stuk utan mer svansen-på-topp och ett förnöjt leende…

Kvar i hennes hörn – bara plasten av det som skyddade min nyinköpta parmesanost, 30 månader lagring av den bästa sorten, 530gr om vi nu ska vara exakt,  11 euro.
JEFLA BYRACKA!

Detta hände igår. Fniss!

Men intressant är att vi kan fastställa att hon har inte magont, ingen dålig nr.2, inga kräkningar eller annat som händer när jag byter hundmat…

Slutsats: när man äter något bra mår man bättre – även om man bara är en hund…..

Att plocka apelsiner direkt ifrån trädet – underbart

Nej, vi har ingen apelsinlund men inte långt härifrån finns apelsinlundarna ifrån paradiset! 

Att äta en färsk apelsin är en helt annan sak än att äta de apelsiner vi hittar i affärerna, för att inte tala om priset. 

Livet är fantastiskt i Puglia! Har jag sagt det innan! 

350 skr för alla dessa apelsiner och mandaranci… 

  

 apelsinlund i Puglia  

Trulli-life

Vi vaknade tidigt i morse, eftersom sonen som studerar i Prag har blivit sjuk försöker vi dribbla mellan sjukhuset, försäkringar på olika språk och otillräckliga språkkunskaper ifrån sjukhuset. Tänk om alla inom EU hade kunnat engelska åtminstone! Mina kunskaper i Tjeckiska är extremt begränsade. Min pluttenutt är just nu extremt långt borta!

Försäkringen säger att dom gör något men det verkar inte som det. Tjeckien har en byråkrati som är oänderligt komplicerat!

Vi kunde inte annat än gå runt och i trädgården och leta frukt. Kakin är mogen. Suck ångest och oro!

  
   
 

Sen tar vi lite granatäpplen som efterrätt och fortsätter dagen att ringa halva världen.

  
  

Vi ska bara uträtta ett ärende….eller ”fare un servizio” som vi säger

Sisådärja, nu är sommaren slut dessvärre även semestern och ”varjedag-tam-tam” har börjat om…Det verkar som om bloggen har tagit en väldigt lång semester också,  vilket  skulle kunna bero på att min telefon inte har har haft de rätta inställningarna och att jag inte hittat inspirationen till att skriva. Hursomhelst. Idag verkar det som att det är dags att komma tillbaka online.

Just nu sitter vi i bilen och vi är ”på väg” som vanligt. Vi måste, som vi säger”fare un servizio” dvs uträtta ett ärende som jag inte kan berätta om än. Vi är lite hemlighetsfulla  i Italien och tror mycket på skrock – ibland och ganska ofta berättar vi inte vart vi ska eller vad vi gör – vi uträttar ärenden – ett mkt användbart uttryc!

En nära vän ringde maken igår, han berättar att han sitter i svår knipa och vi kan eventuellt hjälpa honom. Jobbigt,  inte bara för problemet i sig utan eftersom han bor nästan 600km söderut. För honom är det enormt viktigt att vi kommer – maken släppte allt vi syssade med och vi drog på en gång.  600 km närmar Trullin och vi kan passa på att åka ”hem” en stund.

Vi packar bilen full, under allt bråte ligger faktiskt en liten moped också!  
När vi äntligen kommit fram till Pescara så måste vi äta – det gör man ju väldigt gärna här. Jösses vad gott!  
  Och hur mycket drack vi egentligen?

Vi övernattar på ett hotell lite off-road men det är det värt. Det är ju ändå inte vi som betalar vistelsen.


  

Maken gör bort sig

Känner ni till Simmenthal? Kött på burk, ett väldigt välkännt märke i italien, historiskt,  har alltid funnits – burken ser ut så här:

simmenthal

 

Alla i Italien känner till detta märke men frågan är – vem köper kött på burk? Det har jag och maken alltid undrat. En gåta….

Nu känner ni kanske inte min man men när han börjar ”tycka” om något så är han som ett tåg på räls, han bara kör på.

Så har ni scenen framför er? En lång middag i goda vänners lag med en fantastisk utsikt över Gardasjön, mycket gott vin och vi diskuterar allt mellan himmel och jord men plötsligt börjar maken lufta sin kulinariska funderingar…

”- People, Simmenthal, Vem sjutten går och köper sån skit? Jamen fatta, kött på burk! Vad äckligt… Man vet ju inte vilket kött som är i och inte är det billigt heller och det känns ju som krigstider… med kött på burk… och det köper människor i en affär där det finns vanligt kött… Det skulle jag aaaaaldriiiig göra, och c**zzo vad äckligt osv osv osv.   

Lite mer vin, fler funderingar det blir bara värre och värre… Har ni bilden framför er? En italienare pratar liksom inte tyst och försiktigt, här bullras det och gestikuleras vilt, finns inte en möjlighet på jorden att inte alla ska ha fattat minst 100 gånger hur överjordisk pantad en Simmenthal kund är; värd noll, intelligenskvot minus noll och idag är ju alla vanliga personer informerade och sansade, äckligt kött på burk….blabla

Vad han inte känner av är reaktionerna ifrån alla runt bordet. Och eftersom han ändå har börjat så fortsätter han lite till.

Sen är det dags för efterrätten, jag ska sätta fram tallrikar på bordet och öppnar några skåp på måfå. Våra vänner har denna lägenhet som weekendhus och det är personer som alltid går ut och äter – dom har liksom inget skafferi men dom har ett helt skåp med SIMMENTHAL!!!!!

RIDÅ…….

Fattar ni att jag låg raklång på golvet och kiknade av skratt.