Kategoriarkiv: Maken

Om en bonus resa

Jag sitter ju med i Swea Milanos styrelse men jag är också en MilanoSwea sen vi började för ungefär 28 år sen typ… Jösses vad tiden går och kul är det! Jag hoppas verkligen att du inte tror att vi är ett gäng svenska kvinnor i öfvre medelåldern enbart sysslar med syjuntor och julbasarer- det vore en ganska låg tankegång, även om vi faktiskt organiserar julbaser.  Jag har redan behövt ”rätta till” den tankegången på min fb sida när någon vän har flinar åt mig/oss.

Inom Swea håller man ett årsmöte någonstans i världen och i år hålls årsmötet i Arizona US. Vi är 300 svenska kvinnor som ska träffas och diskutera och ta beslut ifrån hela världen.

Vår Milano ordförande kunde inte delta, inte heller vår vice så då tillfrågades jag om jag ville åka och sitta med i alla möten.

Jag var väl inte sååå himla svår övertalad måste jag erkänna. LOL! Det ska bli jättekul – Swea är en fantastisk organisation för oss utlandsvenska kvinnor. Snart är det dags för avfärd,  och när Sweamötena är avslutade kommer maken och då vi ska semestra tillsammans en vecka. Jag ber en bör till gud att vi ska kunna lämna företaget i en vecka…

Jag har fixat och trixat lite med denna oväntade resa. Resorna är tex gratis, bara det! Annars hade det inte blivit av. Maken flyger med innehavda poäng, sen har jag bokat två övernattningar i Las Vegas för 3 euro! Det du! (Amex poängen används till det). Det är inte ett 5 star hotel men för 3 euro….och en massa poäng, det kommer säkert att bli jättebra. Nu ska jag kolla om vi har fler poäng som ligger och dammar i något gammalt kort.

Om ni har något tips hotel, ställe att se i Arizona?? Hjälp mig nu, please!

 

Vi ska bara uträtta ett ärende….eller ”fare un servizio” som vi säger

Sisådärja, nu är sommaren slut dessvärre även semestern och ”varjedag-tam-tam” har börjat om…Det verkar som om bloggen har tagit en väldigt lång semester också,  vilket  skulle kunna bero på att min telefon inte har har haft de rätta inställningarna och att jag inte hittat inspirationen till att skriva. Hursomhelst. Idag verkar det som att det är dags att komma tillbaka online.

Just nu sitter vi i bilen och vi är ”på väg” som vanligt. Vi måste, som vi säger”fare un servizio” dvs uträtta ett ärende som jag inte kan berätta om än. Vi är lite hemlighetsfulla  i Italien och tror mycket på skrock – ibland och ganska ofta berättar vi inte vart vi ska eller vad vi gör – vi uträttar ärenden – ett mkt användbart uttryc!

En nära vän ringde maken igår, han berättar att han sitter i svår knipa och vi kan eventuellt hjälpa honom. Jobbigt,  inte bara för problemet i sig utan eftersom han bor nästan 600km söderut. För honom är det enormt viktigt att vi kommer – maken släppte allt vi syssade med och vi drog på en gång.  600 km närmar Trullin och vi kan passa på att åka ”hem” en stund.

Vi packar bilen full, under allt bråte ligger faktiskt en liten moped också!  
När vi äntligen kommit fram till Pescara så måste vi äta – det gör man ju väldigt gärna här. Jösses vad gott!  
  Och hur mycket drack vi egentligen?

Vi övernattar på ett hotell lite off-road men det är det värt. Det är ju ändå inte vi som betalar vistelsen.


  

1000 Km ifrån bekvämlighetszonen

För några månader sen, i oktober för att vara precis, så fick vi ETT HANDSKRIVET BREV hem, ingen trist räkning utan en inbjudan, hmmm nästan lite ”exklusivt”. Hur ofta händer det liksom? Det var ifrån en av makens barndomskamraters hustru, som vi natuligtvis inte känner, hon bjöd till fest, denna helg. Nästgårds, not, vi måste dra till ett ställe utanför Frankfurt i Tyskland.

Barndomsvännen fyller 50 och hon organiserar en överraskningsfest för honom – en hel helg med ”gamla gänget” och nuvarande familjer. Nu pratar vi om gänget ifrån ”min gata i stan”  åldern upp till lågstadiet möjligtvis mellanstadiet. Vi blir ombedda att svara till deras dotters mail vilket vi gör. Klart att vi ska gå, maken  är nyfiken vill veta de andra killarna gör idag. Det kommer säkert bli roligt!

Sen hör vi inget, ett stort nichts, ingen bekräftan att mailet nått dottern såledels hustrun, ingen uppföljning med detaljer om hur helgen ska se ut. Noll!  Mycket märkligt tycker jag och börjar att inte vilja åka.

Allt kan ha hänt sen oktober, och vad ska hända under helgen? Klädsel tex? Sen äntligen i torsdags, dagen vi skulle behövt åka på – får vi kontakt med en annan av ”gänget”, han har inte heller hört något.

Skulle fest-helgen bli av eller ej?

Igår fredags, lyckas han få tag på hustrun som bjöd in och alles klar enligt henne. Hon ringer till min make på hans ”handy”, precis som om det vore konstigt. Jag slår vad om att ni inte fattar den senaste meningen eftersom det för er är normalt att ringa en mobil eller? Men NEIN….När maken frågar henne om han kan få telefon numret till henne så att vi kan nå varandra så svarar hon ”- jag har ingen mobil (handy). Jag behöver ingen mobil..” 2015! Allvarligt talat – är tyskarna helt körda eller?

I helvitte heller! Nu sitter vi i bilen och är nästan framme, vi vill veta vad som ska hända, hos vem vi ska bo, hos födelsedagsbarnet med den mobillösa hustrun eller hos den andra kompisen. Ingen svarar hemma hos de mobillösa ..Tyskar och kommunikation.  Ett superteknologiskt land med omodernt folk.

Nu är vi lite irriterade och ialla fall jag. Min bekvämlighetszon lämnade jag hemma.

Nu kan allt hända!

2015 och utan mobil…..