Kategoriarkiv: Italia

Ett inlägg var 40e eller var 50 dag

Det bara är så…tiden rullar på och ibland nästan glömmer jag bort bloggen. Eller bättre, jag skjuter på mina inlägg och tänker att jag ska skriva efter det jag sysslar med, senare, imorgon och allvarligt talat, vem är intresserad av mig? Mamma? Och några kompisar i Sverige ungefär. Dessutom är jag överlägset bra på att skjuta på allt…. Sen spelar tiden in. Jag har jobbat nästan 12 timmar om dagen den senaste tiden, då finns ingen energi kvar för att skriva.

Ikväll har jag just tid och energi att skriva eftersom vi är nere i Trulliland för att skörda oliver.  Det är en ”lång helg” dessutom var vi och kollade en installation vi gjort i Napoli. Det gäller att passa på att förena nytta med nöje.

Alla oliver/träd är ännu inte mogna så vi tar det lugnt. Väljer noga vilket träd vi ska skörda. Olivträd skördas vartannat år, ett år blir det beskärt ett år plockar vi. 

Att skörda oliver med våra höga gamla träd är inget för fegisar. Vi har en räfsa som funkar med motor, tänk er en darrande kam – maken gillar den starkt. Han kommer åt ställen som jag inte kommer åt med min gamla hederliga stege, handske och räfsa. Jag kommer åt ställen som han inte kommer åt.

Han står stadigt på jorden och skakar….

Jag klättrar på min stege, hänger mig fast i grenar och drar bort oliverna med fingrarna, med hanskar förstås. Jag inbillar mig att träden gillar det, smeker bort tyngden av oliverna. Personligen tror jag att oljan blir extra god med min form av plockande. 

Olivoljans smak, syra, godhet etc beror naturligtvis på väder och vind, men även på hur snabbt man kallpressar. Vi åker och lämnar  våra oliver ofta, det gäller att känna rätt presseri som tar emot en.

Man måste gilla att klättra högt upp, det här är inget arbete för den som är höjdrädd – min stege är nästan 5 meter  hög – att fästa den mellan grenarna är inte alltid enkelt. Man får liksom jucka fast den mellan grenarna, inte alltid står den stadig på marken. 

Jag älskar plocka oliver och jag slutar aldrig att drömma att kunna bo här året runt. En dag….

  
Vi har skördat 4 träd som blev 270kg – eller en omgång kallpessad extra jungfruolja – man måste komma upp till en viss vikt för att få pressa. Det blir ungefär 40 liter olja, vi får se hur mkt det blir när det är färdigt.


    

   

Vi lägger ut nät och en fallskärm under träden som samlar upp oliverna, sen gäller det att inte trampa på oliverna och att rensa bort kvistarna

När man tror att man kan vissa saker bättre än andra

Erkänn att ni också tänker sådana tankar av och till också?  Jag vill ju inte framstå som om jag vore en besserwisser.

Idag har fyra starka karlar varit hos oss för att fixa problemet med taket, regnet och balkongen. Så här ser det ut ifrån gården


Dom har varit här och mätt balkongen innan men finns det verkligen ingen planritning med exakta mått eller är det bara jag som tycker att det borde finnas sådana?

Därefter har dom köpt en rektangulär plastskiva, monterat den med fyra stolpar och tre träpålar.

Himla otur att plastskivan inte täcker hela balkongen liksom. Den sticker ut på ena sidan men på den andra sidan så  räcker den inte ända fram till väggen. Det har uppstått ett hål!

Hade jag kunnat göra det bättre? Svar – självklart! 😉

Undrar vad som händer nu när det regnar? Och skivan ligger helt rak, kanske t.om nästan vinklad inåt mot husväggen….


Jaja, vi får väl se vad som händer.

Idag har vi varit hos grannen och tittat på en annan lägenhet, den var sisådär.  Jag gillar ju att bo här, nära parken. Imorgon visar en bekannt oss ytterligare en i Monzas centrum men utan parkeringsplats. Det kommer aldrig att funka, men jag vill iaf börja titta på andra lägenheter. Sedan blir det att gå till advokaten för att se vem som stämmer vem.

Vårt företag på Biennale i Venedig

Vi säljer massor av olika produkter som användas lite överallt – oftast inom industrin, vid tillverkning, kontor, lite överallt och NU ÄVEN SOM KONSTVERK

För några veckor sen ringde en kvinna och frågade om vi kunde hjälpa henne GÖRA ETT KONSTVERK eller om vi kunde trycka texter på våra INOXspeglar. En mycket annorlunda förfrågan och vi körde på, inte en lätt sak att göra eller hinna med, tiden var knapp men vi lyckades. Våra speglar ligger nu som konstverk i Venedig! Da da da da daaaaaa

Vi blev inbjudna till invigningen som var var lördags, utställningen heter  “Journey into Fragility”, och konstnären heter Maria Rebecca Ballestra. Det är en permanent utställning som har tagit två år att skapa, budskapet är komplicerat, mycket intressant, den är global och ekologisk. Helt rätt! Hon är en fantastisk person Rebecca.

Projektet har alltså varat i två år, det består av 12 mindre projekt i 12 olika länder runt vår jord; Ghana, Schweiz, Madagaskar, Costa Rica, Saudi, Island, Frankrike, Brasilien, Kina etc och Ingenstans (eller i Venedig och det är vi är…dvs våra speglar). Rebecca vill värna om vår jord och vill uppmärksamma vår globala miljö, våra värderingar och om hur vi ska ta hand om vår moder jord. Viktiga saker och Genovas Universitet och Prins Albert II foundation är sponsorerna.

Vi, maken och jag åkte dit och njöt av en dag i Venedig. Så om ni åker till Venedig, ta båten till ön Certosa och se utställningen och våra speglar. Förutom det började årets Biennal också.

Venedig är en romantisk stad, dyr, man kan gå iväg ifrån de värsta turiststråken för att hitta restauranger som lagar god mat och det gäller att hålla koll på priset. Se upp vart du sätter dig de flesta restaurangerna har olika prislistor beroende på vem du är…

 

 

 

 

Lite italiensk skrock

Äntligen har jag fattat varför jag inte är rik som ett troll…
Min väninna höll på att gå i taket i helgen när jag flera gånger, gång på gång – ställde ner min handväska på golvet, eller kanske rent av kastade in den i ett hörn. Fel!
– Dina pengar kommer att försvinna… sa hon och skakade på huvudet.
Det kan man ju lugnt säga att dom gör för mig. Nu ska jag kolla om det blir någon förändring genom att aldrig mer ställa ner väskan på golvet. Madonna santa – vad rik jag ska bli.

Under middagen senare så ber en annan kompis henne att skicka saltet och då får hon fnatt. No! No! utbrister hon, man skickar inte salt, det betyder otur man bli av med alla pengarna. (igen)

Jag vågar inte berätta för henne att man i Sverige ofta tar med sig en fin flaska olivolja och ger bort till vänner eftersom det är sånt som man absolut inte får göra här nere – det bringar otur. Personen som får olivoljan måste åtminstone betala en symbolisk summa, 50 öre kan räcka för att inte drabbas av den stora oturen., iella… (här skulle en kille behöva klämma lite på pungen eftersom jag nämnde iellan (oturen) – gesten tar bort den)…

Stjälpte du ut olivolja eller annan olja på golvet…uj uj uj. Måste tas upp med grovsalt och sen ska du slänga salt över den vänstra axeln. (många har t.om med sig salt i väskan för att kunna slänga över axeln om nu oturen skulle vara framme).

Den 24 Juni när det är San Giovanni så ska man köpa vitlök – då ökar kassan…

I Puglia får vi aldrig sitta 13 personer runt bordet. Den bringar otur för den yngsta och min svärmor skulle aldrig sätta sig runt det bordet. 12 eller 14. Aldrig 13.

Men att råka hälla ut lite vin, det bringar lycka. Men måste dock blöta fingertopparna och sedan dutta lite bakom örat så kommer man få ta del av lyckan.

Fredag det är turens dag.

Barasåattnivet.

Och bäst att se upp imorgon bitti, aldrig sätta ner den vänstra foten först.

Godnatt