Förkylning from hell däckar mig totalt

Visst sjutton slog förkylningen till! Jefla otur jag har ändå!

I två dagar var jag på benen med ont i halsen och kraxig röst, sen däckade jag på hotellrummet med feber. Det är i dessa lägen som det är bra att resa tillsammans med någon. Någon hade t.ex kunnat åka till en restaurang för att hämta mat och dryck men det så klart –  visst är tur att man inte är hungrig när man mår pissdåligt…. Igår missade jag frukosten – så det var kört hela dagen men framåt eftermiddagen lyckades jag smila in mig på en grapefrukt som låg i receptionen. Inte mkt mat för en hel dag förvisso men om ni bara visste hur god den var! Jag bor på ett “ekonomiskt hotel”, i detta läge ganska osmart,  så jag kan inte köpa något ifrån hotellet heller. I morse fick jag en kopp kaffe och en scones liknande bröd med peanutbutter, så nu ska jag inte klaga. Shit vad hungrig jag är ändå…just nu tycker jag liiite synd om mig själv.


Innan jag däckade så hann jag vara med på det viktigaste mötena piuhhhh. Swea är en internationell förening och mötena som hålls är strikta och allvarliga. Man jobbar verkligen på att marknadsföra Sverige utomlands och att bevaka  våra svenska traditioner.

Här i Scottsdale så hoppar man på,  eller så ringer man efter en golfbil istället för en taxi och betalningen är i dricks. Kul o ekologiskt men bara i själv centrum. Det skulle man ju kunna importera i europa tycker jag.


 Två NewYork Sweor som inte satt i möten utan de drog iväg och red istället. 
Sen kom “the thunderstorm” varningarna. Det beepar till i telefonerna hos oss alla och sen drog stormen in…
  Men det märkte vi inte så mycket av efter som vi satt i officiella möten.
  
På kvällen åkte vi till en amerikansk ställe. Genuint! klicka här yihaaa

 

Det där med att vara sjuk som egen företagare…

Jag låg kvar länge i sängen i morse och tyckte synd om mig själv tills  dess att telefonen började ringa. Då  blev ett bryskt slut med mitt självömkande. Upp och hoppa istället, trycka i sig lite halstabletter, c-vitaminer, febernedsättande och sen mot kontoret… Hur tror ni att dagen blev?

Tjafs, tjafs och leverantörer som är idioter…. Och personal som är puckad och chefen som inte är på kontoret och och – ni fattar ALLT var fel idag!!

Men nu ligger jag på soffan och gråter – tårarna trillat sakta – kusinens fru har idag fått svar av alla undersökningar som hon genomgått och nya “fläckar” har uppkommit och man kan inte göra en stamcellsbehandling som jag gjorde, inte heller en operera eller transplantera. Vad ska man säga? Vad ska jag göra? Hon ber bara om böner och jag ber för henne.

Näe jag tillhör ingen religion men jag är troende på så sätt att det finns nog något som styr våra öden. Jag säger till henne att vara tapper och finna styrka att fortsätta. Vad skulle jag annars säga?  Och min dag, mitt liv fortsätter…

Nu byter vi ämne en stund.

Jag borde – istället för att köra pekfingervalsen på telefonen – hitta några hotel i USA, Snart sticker jag! Har ni några bra tips för Arizona Las Vegas eller omgivning?

Tårar vinner oftast eller åtminstone ibland…

Jovisst, sonen ligger fortfarande kvar på sjukhuset i Prag och snart är jag en hejare på tjeckiska! Det är ju helt otroligt omöjligt att ens fatta hur dom lägger konsonanterna rätt i munnen. Jag testade en google-översättning när skulle ringa idag sjukhuset idag för att få prata med läkaren, sjuksköterskan som svarade – hon fattade inte skvatt vad jag försökte vräka ur mig. Fniss… Vilken tur att mina tyska kunskaper är lite bättre, med inslag av engelska uppblandat med italienska och svenska. Vilken underbar europeisk soppa!

Igår var jag ju i all fall tvungen att fixa telefonen, det stod som numer ett på min “to-do-lista”.  Vi måste hålla kontakten med honom om något skulle bli värre eller bara när vi måste kommunicera och kunna ringa/svara läkarna. Det är stressigt nog att INTE befinna sig där tillsammans med honom. Jag vet inte om era barn är ute och flyger och far –  men jag brukar tänka så här – om dom är glada och nöjda så är jag det också men när, som nu, en av dem befinner sig på sjukhus så känns det skitjobbigt att inte vara nära. När han t ex ringde på lördagsnatten och stönade “-mamma, jag tror jag dör, det är något som går sönder inom mig”, då gjorde det såå fruktansvärt ont i mitt mamma-hjärta och ångestattacken ifrån hell sväpte över mig. Sedan på söndagsmorgen mådde han bättre och tyckte att vi kunde avvakta med att komma. Hursomhelst – jag tappar tråden.

Det var igår, måndag morgon, jag beger mig till Applestore efter att vi laddat om, nollställt och hängt med kundtjänst i flera timmar. Det fanns inget att göra – telefonen hade somnat in och lagt av. Jag är en aning stressad för allt går och pipsvängen just nu och jag förklarar hela min situationen och att jag antagligen behöver åka till Prag under dagen, att det verkligen är en arbetstelefon helt enkelt  – jag bönar och ber om snabb hjälp. Affärsbiträdet Francesco – en arrogant en – svarar överlägset  “-Du får vänta i åtminstone 3 timmar” (helt fel svar). Jag ger mig inte (kanske inte helt oväntat) så jag frågar om jag kan få prata med chefen och det går INTE.

Jag hittar visst chefen efter en stund även fast Francesco inte ville. Synd och skam den som ger sig liksom. Han är något snällare och ger mig en halvtimme som jag tyst accepterar. Appelstore suger verkligen, det är 15 gråklädda nissar som snackar med varandra och 15 kunder som sitter och väntar och är irriterade.  Helt plötsligt så var det så HIMLA synd om mig när jag stod vid väntedisken så började det ramla några tårar och DÅ KOM ETT AFFÄRSBITRÄDE PÅ EN GÅNG och gav mig en NY telefon.

(Tårna var på riktigt och jag konstaterar bara att tårar – det funkar nästan alltid)… jag tackade chefen för att jag fick smita förbi när jag gick ut ur affären och ringde sonen.  En enorm lättnad. Vad skulle man göra utan telefon idag?

Idag mår han bättre – det var bara ett svår matförgiftning och imorgon bör han komma hem.

I natt sover jag bättre. Här får ni några foton ifrån Prag i somras. En mycket vacker universitetsstad!

 

Prag

Prag

Prag

Prag

Prag

 

 

Trulli-life

Vi vaknade tidigt i morse, eftersom sonen som studerar i Prag har blivit sjuk försöker vi dribbla mellan sjukhuset, försäkringar på olika språk och otillräckliga språkkunskaper ifrån sjukhuset. Tänk om alla inom EU hade kunnat engelska åtminstone! Mina kunskaper i Tjeckiska är extremt begränsade. Min pluttenutt är just nu extremt långt borta!

Försäkringen säger att dom gör något men det verkar inte som det. Tjeckien har en byråkrati som är oänderligt komplicerat!

Vi kunde inte annat än gå runt och i trädgården och leta frukt. Kakin är mogen. Suck ångest och oro!

  
   
 

Sen tar vi lite granatäpplen som efterrätt och fortsätter dagen att ringa halva världen.