Ett inlägg var 40e eller var 50 dag

Det bara är så…tiden rullar på och ibland nästan glömmer jag bort bloggen. Eller bättre, jag skjuter på mina inlägg och tänker att jag ska skriva efter det jag sysslar med, senare, imorgon och allvarligt talat, vem är intresserad av mig? Mamma? Och några kompisar i Sverige ungefär. Dessutom är jag överlägset bra på att skjuta på allt…. Sen spelar tiden in. Jag har jobbat nästan 12 timmar om dagen den senaste tiden, då finns ingen energi kvar för att skriva.

Ikväll har jag just tid och energi att skriva eftersom vi är nere i Trulliland för att skörda oliver.  Det är en “lång helg” dessutom var vi och kollade en installation vi gjort i Napoli. Det gäller att passa på att förena nytta med nöje.

Alla oliver/träd är ännu inte mogna så vi tar det lugnt. Väljer noga vilket träd vi ska skörda. Olivträd skördas vartannat år, ett år blir det beskärt ett år plockar vi. 

Att skörda oliver med våra höga gamla träd är inget för fegisar. Vi har en räfsa som funkar med motor, tänk er en darrande kam – maken gillar den starkt. Han kommer åt ställen som jag inte kommer åt med min gamla hederliga stege, handske och räfsa. Jag kommer åt ställen som han inte kommer åt.

Han står stadigt på jorden och skakar….

Jag klättrar på min stege, hänger mig fast i grenar och drar bort oliverna med fingrarna, med hanskar förstås. Jag inbillar mig att träden gillar det, smeker bort tyngden av oliverna. Personligen tror jag att oljan blir extra god med min form av plockande. 

Olivoljans smak, syra, godhet etc beror naturligtvis på väder och vind, men även på hur snabbt man kallpressar. Vi åker och lämnar  våra oliver ofta, det gäller att känna rätt presseri som tar emot en.

Man måste gilla att klättra högt upp, det här är inget arbete för den som är höjdrädd – min stege är nästan 5 meter  hög – att fästa den mellan grenarna är inte alltid enkelt. Man får liksom jucka fast den mellan grenarna, inte alltid står den stadig på marken. 

Jag älskar plocka oliver och jag slutar aldrig att drömma att kunna bo här året runt. En dag….

  
Vi har skördat 4 träd som blev 270kg – eller en omgång kallpessad extra jungfruolja – man måste komma upp till en viss vikt för att få pressa. Det blir ungefär 40 liter olja, vi får se hur mkt det blir när det är färdigt.


    

   

Vi lägger ut nät och en fallskärm under träden som samlar upp oliverna, sen gäller det att inte trampa på oliverna och att rensa bort kvistarna

Om att stänga “in bellezza”

Suck, jag hade perfekta sommarplaner i år och jag hade jag planerat allt jättebra – fixat så allt skulle stämma och kanske var det to good to be true…

I förra veckan kom en anställd,  han har varit hos oss i flera år och säger upp sig.  Det är klart att unga människor ska testa olika arbetsplatser men jag reagerar på HUR han säger upp sig. Han vågar inte titta mig i ögonen och ryggen är allt utom rak och han är inte helt bekväm när han berättar att han går NU – på en gång. Det nya företaget vill att han börjar i morgon.

Jag blir förvånad, arg sen ser jag många fördelar – inget ont som inte har något gott med sig!

Har han ingen koll på att det finns något som heter uppsägningstid? 28 år och vet inte om det! Say no more.

Papper som måste skrivas på, och här hos oss är det många dokument. Han ger mig ingen chans att få se vad som ska göras? Avsluta arbetsuppgifter, vilka kunder har han skickat offerter till? Var i alla arbetsuppgifter är han? Hur ska jag kunna avsluta hans projekt som vi har på gång när det bara är han som har koll på en del? Ge mig en chans att hitta en ny…. och varför i hela världen väntar han till klockan 6 på kvällen med att berätta det?  Vi är faktiskt för italienska förhållanden enorm “snälla” arbetsgivare. Vi kör lite den svenska stilen och inte den italienska piska på stilen.

Jag  hinner omöjligtvis få fram alla papper som måste skrivas under så han är tvungen att komma in dagen efter för att klara av pappersexercisen. Han har stora tårar i ögonen när han går.

Vi ler och pushar honom att det är bra att samla erfarenheter, båda bra och dåliga. Man lär sig mest av de dåliga faktiskt (även när det gäller rekrytering).

I måndags kom han på besök. Barasisådär.

Det var nog inte som han hade tänkt sig. Kollegorna brydde sig inte om honom, han hade inte ens fått ett skrivbord. Och lång resväg var det också med en massa trafik. Inte kunde han komma hem till mamma och äta lunch men vi är många ungdomar (ragazzi) säger han.

Jag tänker – en man på 28 år som anser sig vara en ungdom… När slutar man vara det? När jag var 28 hade jag ett barn och var gravid, inte sjutton var jag en ungdom, ung kvinna möjligtvis.

Det här killen bor som så många andra italienare hemma hos mamma och pappa – en “MAMMONE” utan tvekan.

Varför jag hävdar det? Jora, nu generaliserar jag igen,  men en italienare gör sin akademiska karriär till 26/28 års ålder ungefär och under denna tid har dom aldrig arbetat. Arbeta extra finns inte på världskartan. “Inte sjutton ska mina barn behöva arbeta – jag kan nog betala för dem”, resonerar många föräldrar. Eftersom dom daltar ohyggligt med kidsen – curlingföräldrar är bara förnamnet här nere så kan ibland en 27 åring ha samma mentala ålder som en svensk 17 åring.

Att anställa en person som aldrig jobbat tidigare är en enorm utmaning, de är ju för sjutton nästan handikappade. (och ja, jag använder bloggen för att skriva av mig).

Tex när jag en gång stod i köket på kontoret. Vi hade precis fått en sändning färska apelsiner ifrån Trullin. Sådana där apelsiner som är sööööta, obesprutade överjordiskt goda – färska nyplockade, det är som att äta godis. Jag bjuder alla och när jag kommer till denne mannen ehum  killen så tackar han hövligt nej. Sen säger han “-jag kan inte äta apelsin för jag har ALDRIG SKALAT EN APELSIN I HELA MITT LIV…det gör min mamma”… Fattar ni? Näe jag skalade inte hans apelsin! Han fick vara utan, pluttenutten då.

Eller när jag frågar  -Vill du också ha en kopp kaffe?” Han “- nej tack, jag dricker bara min mammas mockakaffe”… Suck

Nu skulle jag kunna skriva 18.000 olika småsaker om denna man, som redan efter 1 dag på det nya kontoret vill komma tillbaka. Men han måste lära sig att, nu kommer min moralkaka

Avsluta viktiga saker i BELLEZZA eller vackert.

Jag sitter i skiten nu, jobbar för två men Adwords Google shopping osv hur svårt kan det vara?

Bloggen har gått in på paus. Eller finns det någon som vill jobba?

OCH MIN SOMMAR SKET SIG

Vi åker och plockar apelsiner i Trulliland

Vi åker och plockar apelsiner i Trulliland

Smaka!

Smaka!

Vitaminer

Vitaminer

himmelskt goda apelsiner

himmelskt goda apelsiner

Om mat och husdjur

Jag ser att en del av er som tittar in här hos mig har sökt på olika grönsaker, olivolja och olika maträtter.

Det här är ju ingen matblogg direkt utan en struntblogg utan mening och bara massa med babbel om allt och inget. Varör lunkar ni inte över till Tuscas blogg också? Det är en “matblogg” och Tusca lagar mat ifrån just Apuglia. Oftast på precis samma sätt som jag gör och jag kan verkligen rekommenderar henne.  Vi bor ganska nära varandra om sommaren och italiensk mat är ju som bekant enormt lokal. Det man äter i Puglia kanske man inte äter i Veneto typ.

Ta tex husdjuret katt. Det är möjligt att än idag – sägs det – att kunna få katt som maträtt. Du läste rätt….Dom åt det under kriget (jag tror jag kräks)….

Och när jag ändå är inne på temat MAT OCH HUSDJUR så måste jag berätta när jag var i Peru för några veckor sen, där serverades det den kulinariska matupplevelsen “CUY” eller tillagat “MARSVIN” i Cuzco. Dessa hittade vi på väg till Machu Picchu. Njam Njam…

cuy

Lite cuy kanske?

Nej jag lyckades inte äta det… Skulle du ha gjort det?

Grillat Marsvin i Cousco

Grillat Marsvin i Cousco

Näe, men ta och titta in hos Tusca istället. Där får ni liiiite bättre mat idéer.

Årets bästa julklapp

Long time no seeing, men jag har varit lite “buizzy” de senaste dagarna.
Jag har jobbat sjukt mycket och på kvällarna har jag t.o.m hoppat över “dö på soffan koman” och ramlat direkt ner i sängen.
Ska det vara så här när man är egen företagare? Hoppas resultat kommer…Jag som trodde att det skulle vara guld och gröna skogar.

Men people, i helgen har jag gjort grejer. Har varit runt i Milano med maken och strosat i affärer, som typ Cargo.
Där hittatde jag årets fiffigaste julklapp!
THE CHIPS MAKER.
Som gjord för mig – chipsnarkoman jag är. Har t.o.m testat den och bästa sättet är att hyvla vanlig potatis med en hederlig osthyvel, in med dom i micron, 3,5 minuter och chipsen är klara!
Goda!
I’m so happy!

20131015-082847.jpg
Ikväll ska jag prova med frukt. Ingen olja, ingen fritterat, inget salt. Det måste ju anses som nyttigt t.o.m.
Stort LIKE.