Det där med att vara sjuk som egen företagare…

Jag låg kvar länge i sängen i morse och tyckte synd om mig själv tills  dess att telefonen började ringa. Då  blev ett bryskt slut med mitt självömkande. Upp och hoppa istället, trycka i sig lite halstabletter, c-vitaminer, febernedsättande och sen mot kontoret… Hur tror ni att dagen blev?

Tjafs, tjafs och leverantörer som är idioter…. Och personal som är puckad och chefen som inte är på kontoret och och – ni fattar ALLT var fel idag!!

Men nu ligger jag på soffan och gråter – tårarna trillat sakta – kusinens fru har idag fått svar av alla undersökningar som hon genomgått och nya “fläckar” har uppkommit och man kan inte göra en stamcellsbehandling som jag gjorde, inte heller en operera eller transplantera. Vad ska man säga? Vad ska jag göra? Hon ber bara om böner och jag ber för henne.

Näe jag tillhör ingen religion men jag är troende på så sätt att det finns nog något som styr våra öden. Jag säger till henne att vara tapper och finna styrka att fortsätta. Vad skulle jag annars säga?  Och min dag, mitt liv fortsätter…

Nu byter vi ämne en stund.

Jag borde – istället för att köra pekfingervalsen på telefonen – hitta några hotel i USA, Snart sticker jag! Har ni några bra tips för Arizona Las Vegas eller omgivning?

Om att stänga “in bellezza”

Suck, jag hade perfekta sommarplaner i år och jag hade jag planerat allt jättebra – fixat så allt skulle stämma och kanske var det to good to be true…

I förra veckan kom en anställd,  han har varit hos oss i flera år och säger upp sig.  Det är klart att unga människor ska testa olika arbetsplatser men jag reagerar på HUR han säger upp sig. Han vågar inte titta mig i ögonen och ryggen är allt utom rak och han är inte helt bekväm när han berättar att han går NU – på en gång. Det nya företaget vill att han börjar i morgon.

Jag blir förvånad, arg sen ser jag många fördelar – inget ont som inte har något gott med sig!

Har han ingen koll på att det finns något som heter uppsägningstid? 28 år och vet inte om det! Say no more.

Papper som måste skrivas på, och här hos oss är det många dokument. Han ger mig ingen chans att få se vad som ska göras? Avsluta arbetsuppgifter, vilka kunder har han skickat offerter till? Var i alla arbetsuppgifter är han? Hur ska jag kunna avsluta hans projekt som vi har på gång när det bara är han som har koll på en del? Ge mig en chans att hitta en ny…. och varför i hela världen väntar han till klockan 6 på kvällen med att berätta det?  Vi är faktiskt för italienska förhållanden enorm “snälla” arbetsgivare. Vi kör lite den svenska stilen och inte den italienska piska på stilen.

Jag  hinner omöjligtvis få fram alla papper som måste skrivas under så han är tvungen att komma in dagen efter för att klara av pappersexercisen. Han har stora tårar i ögonen när han går.

Vi ler och pushar honom att det är bra att samla erfarenheter, båda bra och dåliga. Man lär sig mest av de dåliga faktiskt (även när det gäller rekrytering).

I måndags kom han på besök. Barasisådär.

Det var nog inte som han hade tänkt sig. Kollegorna brydde sig inte om honom, han hade inte ens fått ett skrivbord. Och lång resväg var det också med en massa trafik. Inte kunde han komma hem till mamma och äta lunch men vi är många ungdomar (ragazzi) säger han.

Jag tänker – en man på 28 år som anser sig vara en ungdom… När slutar man vara det? När jag var 28 hade jag ett barn och var gravid, inte sjutton var jag en ungdom, ung kvinna möjligtvis.

Det här killen bor som så många andra italienare hemma hos mamma och pappa – en “MAMMONE” utan tvekan.

Varför jag hävdar det? Jora, nu generaliserar jag igen,  men en italienare gör sin akademiska karriär till 26/28 års ålder ungefär och under denna tid har dom aldrig arbetat. Arbeta extra finns inte på världskartan. “Inte sjutton ska mina barn behöva arbeta – jag kan nog betala för dem”, resonerar många föräldrar. Eftersom dom daltar ohyggligt med kidsen – curlingföräldrar är bara förnamnet här nere så kan ibland en 27 åring ha samma mentala ålder som en svensk 17 åring.

Att anställa en person som aldrig jobbat tidigare är en enorm utmaning, de är ju för sjutton nästan handikappade. (och ja, jag använder bloggen för att skriva av mig).

Tex när jag en gång stod i köket på kontoret. Vi hade precis fått en sändning färska apelsiner ifrån Trullin. Sådana där apelsiner som är sööööta, obesprutade överjordiskt goda – färska nyplockade, det är som att äta godis. Jag bjuder alla och när jag kommer till denne mannen ehum  killen så tackar han hövligt nej. Sen säger han “-jag kan inte äta apelsin för jag har ALDRIG SKALAT EN APELSIN I HELA MITT LIV…det gör min mamma”… Fattar ni? Näe jag skalade inte hans apelsin! Han fick vara utan, pluttenutten då.

Eller när jag frågar  -Vill du också ha en kopp kaffe?” Han “- nej tack, jag dricker bara min mammas mockakaffe”… Suck

Nu skulle jag kunna skriva 18.000 olika småsaker om denna man, som redan efter 1 dag på det nya kontoret vill komma tillbaka. Men han måste lära sig att, nu kommer min moralkaka

Avsluta viktiga saker i BELLEZZA eller vackert.

Jag sitter i skiten nu, jobbar för två men Adwords Google shopping osv hur svårt kan det vara?

Bloggen har gått in på paus. Eller finns det någon som vill jobba?

OCH MIN SOMMAR SKET SIG

Vi åker och plockar apelsiner i Trulliland

Vi åker och plockar apelsiner i Trulliland

Smaka!

Smaka!

Vitaminer

Vitaminer

himmelskt goda apelsiner

himmelskt goda apelsiner

Vårt företag på Biennale i Venedig

Vi säljer massor av olika produkter som användas lite överallt – oftast inom industrin, vid tillverkning, kontor, lite överallt och NU ÄVEN SOM KONSTVERK

För några veckor sen ringde en kvinna och frågade om vi kunde hjälpa henne GÖRA ETT KONSTVERK eller om vi kunde trycka texter på våra INOXspeglar. En mycket annorlunda förfrågan och vi körde på, inte en lätt sak att göra eller hinna med, tiden var knapp men vi lyckades. Våra speglar ligger nu som konstverk i Venedig! Da da da da daaaaaa

Vi blev inbjudna till invigningen som var var lördags, utställningen heter  “Journey into Fragility”, och konstnären heter Maria Rebecca Ballestra. Det är en permanent utställning som har tagit två år att skapa, budskapet är komplicerat, mycket intressant, den är global och ekologisk. Helt rätt! Hon är en fantastisk person Rebecca.

Projektet har alltså varat i två år, det består av 12 mindre projekt i 12 olika länder runt vår jord; Ghana, Schweiz, Madagaskar, Costa Rica, Saudi, Island, Frankrike, Brasilien, Kina etc och Ingenstans (eller i Venedig och det är vi är…dvs våra speglar). Rebecca vill värna om vår jord och vill uppmärksamma vår globala miljö, våra värderingar och om hur vi ska ta hand om vår moder jord. Viktiga saker och Genovas Universitet och Prins Albert II foundation är sponsorerna.

Vi, maken och jag åkte dit och njöt av en dag i Venedig. Så om ni åker till Venedig, ta båten till ön Certosa och se utställningen och våra speglar. Förutom det började årets Biennal också.

Venedig är en romantisk stad, dyr, man kan gå iväg ifrån de värsta turiststråken för att hitta restauranger som lagar god mat och det gäller att hålla koll på priset. Se upp vart du sätter dig de flesta restaurangerna har olika prislistor beroende på vem du är…

 

 

 

 

Att hitta hotellrum i Venedig

Vi (företaget alltså) har tagit oss i KONSt branschen. Det här får gå under kategorin skryt…

En känd artist kommer att göra en permanent utställning vid Biennalen i Venedig och kommer att använda sig av våra produkter. Mycket kul, dessutom har vi varit enormt servicemindade med henne så vi har blivit inbjudna till invigningsceremonin som är på lördag på hennes enorma båt (tror jag)
Foton följer… (det kanske bara är en eka – vem vet)
Vi måste ju dit och fotografera så att vi kan marknadsförings material.

Nu sitter jag och letar hotellrum. Grattis!
Cipriani 10.000 kr/natten, tror inte det va. Inte ens för hälfen….

Schermata 2015-05-07 alle 09.24.19

 

 

Men min budget är helt annorlunda…
Har någon något bättre förslag?

Det underliga fenomenet ilska…eller bitcha aldrig med en kund

För er som inte vet så driver vi ett litet företag här i Italien och ibland händer det att kunder inte betalar. Jag skulle t.om vilja påstå att det händer ganska ofta…Och för er som inte vet så är jag ansvarig för administrationen MEN jag brukar inte ligga på och driva in pengar på en gång utan jag låter ofta kunden få lite tid. Själva tidsaspekten är godtycklig beroende på summan och avtalad betalningsvillkor men jag skulle definitvt kunna vara snabbare och mer på hugget.

I detta fall har vi en kund som aldrig betalar på avtalad tid… Aldrig någonsin!  Och ursäkterna som kommer, OMG.. Jag skulle kunna skriva en rolig bok om de värsta och roligaste. Numera när jag skickar en faktura hoppas jag nästan på att få höra en ny historia. LOL. Hursom, om dom inte betalat inom en månad så skickar jag en liten personlig påminnelse med ett mail om att dom verkar ha glömt bort att betala och att imorgon (läs idag) så förfaller nästa faktura. Ni är med va? Då har dom två förfallna fakturor. Alltid på ett trevligt sätt för att inte stöta med dem.  För er som inte vet så förfaller fakturor i Italien med 30, 60, 90 eller 120 dagar, sista dagen i månaden eller den 10…. Det bara är så.

Denna gång blev deras surkärring administration skitsur på min påminnelse. Hon gick i taket och skickar ett argt mail tillbaka och lyckas vrida det hela och tar sig rätten att bli arg på mig…. What?  Hon betalar inte och får ett anfall på mig? Pronto??!!

Men eftersom de ALDRIG är lönsamt att bitcha med kunder så ber jag om ursäkt och skickar en smiley.  Vem bryr sig? Hon fortsätter att bicha tillbaka och hon är övertygad att det är hon som har rätten att skälla och vara förbannad. Jag tänker inte svara – men fenomenet kvarstår. Ilskan sipprar fram genom raderna ..

Stackars kvinna, varför är det alltid sura käringar som jobbar med administration i allmänhet?  Och vad får henne att bli så till den milde grad förbannad på mig och en påminnelse? Eller njuter hon bara av att släppa sina aggressioner på mig?  Personligen så tror jag att hon har en ännu surare chef och då har hon problem att svara.

Och här kommer min nästa slutsats – nu jag har hittat en fördel med att vara gift med chefen! Om jag vill så kan jag bli förbannad på honom så mycket jag vill!