Ett Osannolikt möte i Lima eller när man kallar på karma

Jag har varit lite tyst en liten stund. Ofrivilligt naturligtivs eftersom jag antagligen måste vara en av  Europas klantigaste klantar….jodå, jag har lyckats med att ha sönder, naturligtvis utan mening, två telefoner på en vecka! Inte nog med att det bara rörde sig om “en vecka, typ vilken som helst liksom” utan det rörde sig om just veckan innan vår semester i Peru!  Just de veckorna när jag verkligen ville ha min telefon för att kunna fota och blogga men ibland verkar det som om någon annan bestämmer vad som ska ske.  Som ett möte i Lima.

Till Peru fick jag alltså åka utan telefon, och leva livet utan uppkoppling, Semester till 100% och många dagar av offline. Ganska skönt även det faktiskt. (Näe, inte alls, tro mig inte, livet utan telefon är fruktansvärt men det behöver vi ju inte prata högt om –  vi låtsas bara att det var jätte skönt utan). Okey?!

Ibland lyckades jag övertala maken att låna ut sin telefon till mig och kollade snabbt upp facebook, måste ju se om mina kids skriver något, och snabbt som en iller lyckades jag ladda upp några fjuttiga inlägg.

På ett av dessa inlägg när jag befann mig i Lima så kommenterar en nära väninna till mig och undrar om om vi träffat den svenske bagaren i Lima som hennes pappa kände. Bagaren utvandrade ifrån Sverige på 60-talet och hennes pappa som precis gått bort har alltid pratat om bagarvännen. Lima är en ganska stor stad med cirka 9 miljoner invånare, sannolikheten att vi skulle råka gå på denna äldre svenska bagaren antar jag är lika liten som att hitta en nål i en höstack.

Men en kväll när vi gick ut  ifrån en liten kvarters krog i Miraflores och spankulerar hemåt så blir vi stoppade av en kille på gatan som hör att vi pratar svenska. “- Va? Pratar ni svenska? Jag är också svensk, säger han”.

Gissa nu vem det är?? Va? Gissa?

Just det var Bagarens son i Lima! HAN HITTADE OSS! Precis som om min väninna har skickat ut ett meddelande till någon som såg till att jag skulle kunna svara min väninna och berätta att jag hittat honom, eller hittade han oss?

Här står vi, på en gata i Lima. Min familj och Walter, bagarsonen. Världen är bra liten ibland va?

Bagaren i Lima_n

 

Att dra alla över en kam

Jag är aldrig först in på kontoret. Däremot är jag alltid sist hem på kvällen.

Jag lovar, jag skulle helt klart kunna jobba ihjäl mig om jag ville – för om man har ett eget förtag så tar helt enkelt arbetet aldrig slut. Det finns alltid något man kan göra, ändra till bättre osv.

Men… jag ska lära mig att inte nalla på morgonen. Morgonen är min och Daisys tid.

Vi brukar endera ta en långpromenad i parken eller en kombo med promenad i parken sen mot kontoret. Det är då jag får de bästa idéerna, jag tänker igenom vad jag ska göra osv och dessutom –  frisk luft tar bort rensar tankarna.

Under promenaderna bråkar jag med alla jefla idioter som jag har runt omkring mig, mentalt alltså,  och jag kan lova er att i Italien där arbetsmoralen är kass att det finns en hel massa med konstiga kunder, leverantörer och banker och eftersom jag är expert på att dra människor över en kam (oftast stönar jag – åhhhh italienare….) sedan kör jag en allmän visualisering-skitkastning på alla dessa “mätta gubbar” jag möter i arbetslivet. När jag sedan kommer till kontoret börjar förhandlingen, då har jag ju redan bråkat färdigt och röken som kom ut ur öronen har sinat.

Det är ju nästan aldrig lönt att ta upp till strid. Bara advokater tjänar pengar på det. Med åren har jag blivit ett förhandlingsproffs, men alltid efter någon promenad…. Så när något negativt inträffar, hittar ni mig i parken med Daisy .

(Ni ser ett konstverk, skrivbordet och St Georges, i bakgrunden och bakom träder ligger golfbanan).

skrivbord

 

 

 

Till kungen av klubbarna

Äntligen får sonen studielånet, en stor klumpsumma och jag blir orolig. Han är ju inte direkt känd för att var en ekonomisk ung man – så dessa ord är till honom. Nej, han läser inte bloggen och jag kan inte ringa honom för att säga detta – han skulle bara sucka och stöna “- mamma sluuuta nu, jag är faktiskt över 20…” men jag behöver få ur mig detta.

Pluttenuttenmin, Spendera inte hela studielånet/studiebidraget på en gång. SPARA. Spara är ett ord som inte alla känner till, vissa personer har t.o.m  “hål i händerna” dvs pengarna bara rinner iväg för dem…harkel harkel. Känner du honom?  Han, “Kungen av klubbarna, barerna”, italienaren  han som bjuder alla?  Risken är att “Prins studielån” är kaxig i början men ack vad han är liten när han ringer hem för att be om pengar på slutet av terminen.

Spendera nu inte allt på en gång i början, gör så här istället; ligg lågt, inga utsvävningar men sen på slutet när du har pengar kvar så köper du det där som du behöver. Eller spara!

Spara är ett ord som inte alla känner till. Spara betyder ATT LÄGGA UNDAN pengar för att ha dem vid ett senare tillfälle. När den spontana köplusten kommer krypande, fråga dig  “behöver jag verkligen detta?”. Eller vänta en stund, ta en promenix. Gick köplusten över?

Spara – planera utgifter och bara för att man har pengar kvar, behöver man inte köpa upp dem.

Eller investera, det är när när man inte spenderar allt omedelbart och “omdistribuerar” pengarna.  Man kan istället för att spela poker investera pengarna i  fonder och aktier. En form av långsam poker men med bra vinster om man man spelar rätt och dessutom “på rätt sida” av samhället.

Det är klart att du ska gå ut och ha kul, ta en öl eller gå på klubb. Jag önskar att du gjorde det smart och att du inte bränner upp alla pengar på en gång.  Bara för att man har pengar behöver man inte köpa upp dem.

Eller är det NOTES TILL MIG SJÄLV?

 

 

Drömmer om semlor sommarlängtan

I mitt facebook flöde så dyker den en semlan efter den andra upp.
Traditionella eller inte, men guuuud vad jag längtar efter en riktigt god semla.
“- men gööör en själv då?”, kanske ni tänker, eller?
Tyvärr, svensk grädde (nu pratar jag riktig grädde) smakar gott.
Det är svårt Italiensk att hitta god grädde i italien. Den bästa mjölken går till mozzarellor osv.

Det blir en okey semla men aldrig som den svenska semlan!

Det är som när man äter pizza i Sverige, det är en pizza men inte i närheten av en italiensk pizza.

Som när man äter en pizza i Milano, det är en pizza men inte i närheten av en syditaliensk pizza.

Basilikan i Genova har en smak men basilikan i Puglia smakar 1000 gånger mer solen, värmen och jorden har sin betydelse.

En påse blandade kryddor ifrån sommaren – känner ni doften?

IMG_9788.JPG

Om att göra bort sig

Dottern har ju fått en hel del buketter under helgen och igår åkte hon hem till Göteborg men buketterna kunde hon ju inte ta med sig, tyvärr (för henne)… Dom får stanna hemma hos mig och Daisy – hur synd är inte det? Hehe

Och eftersom jag i det närmaste nästan bor på kontoret så kommer jag på den bländande idèn att ta med en av dem dit.
Imorse drar jag iväg med en mega bukett i vas och som vanligt har varit några stora olyckor på motorvägarna så jag blir tvungen att köra “innervägarna” istället. Italien och trafik!!!
Jamen hoppsan Kerstin, banken ligger ju just på den vägen så kan jag ju passa på och vara lite effektiv så jag stannar till för att skriva under lite papper.
Så, vad gör jag?
Jag är tvungen att luta mig över buketten, mmmmm vad gott det luktar, sniff sniff för att nå väskan innan jag stiger ur bilen.

IMG_1332-0.JPG

Liljor med röd pistill!

Sen går in på banken och alla ler så trevligt åt mig. Hej Ciao och Buongiorno! Bla bla bla….
Jag gör det jag ska göra och sen hoppar jag in i bilen och dör av skratt!
Jag var rödgul i hela ansiktet!
JEFLA lilja!
Instinktivt tar jag bort det mesta sen kommer jag på att jag skulle ju kunna berätta för er att man INTE ska lukta på blommor innan man går in på en banken….

IMG_1336.JPG