Om en bonus resa

Jag sitter ju med i Swea Milanos styrelse men jag är också en MilanoSwea sen vi började för ungefär 28 år sen typ… Jösses vad tiden går och kul är det! Jag hoppas verkligen att du inte tror att vi är ett gäng svenska kvinnor i öfvre medelåldern enbart sysslar med syjuntor och julbasarer- det vore en ganska låg tankegång, även om vi faktiskt organiserar julbaser.  Jag har redan behövt “rätta till” den tankegången på min fb sida när någon vän har flinar åt mig/oss.

Inom Swea håller man ett årsmöte någonstans i världen och i år hålls årsmötet i Arizona US. Vi är 300 svenska kvinnor som ska träffas och diskutera och ta beslut ifrån hela världen.

Vår Milano ordförande kunde inte delta, inte heller vår vice så då tillfrågades jag om jag ville åka och sitta med i alla möten.

Jag var väl inte sååå himla svår övertalad måste jag erkänna. LOL! Det ska bli jättekul – Swea är en fantastisk organisation för oss utlandsvenska kvinnor. Snart är det dags för avfärd,  och när Sweamötena är avslutade kommer maken och då vi ska semestra tillsammans en vecka. Jag ber en bör till gud att vi ska kunna lämna företaget i en vecka…

Jag har fixat och trixat lite med denna oväntade resa. Resorna är tex gratis, bara det! Annars hade det inte blivit av. Maken flyger med innehavda poäng, sen har jag bokat två övernattningar i Las Vegas för 3 euro! Det du! (Amex poängen används till det). Det är inte ett 5 star hotel men för 3 euro….och en massa poäng, det kommer säkert att bli jättebra. Nu ska jag kolla om vi har fler poäng som ligger och dammar i något gammalt kort.

Om ni har något tips hotel, ställe att se i Arizona?? Hjälp mig nu, please!

 

När man som förälder får rycka ut och reda upp…

Eller hur lätt är det inte att skriva under ett kontrakt och hur svårt är det inte att ta sig ur ett taskigt kontrakt!!!!

För er som inte vet – så pluggar vår son i Prag och för en ung student i utlandet är livet som student är inte alltid lätt… Under vårterminen hittade han och några kompisar – den perfekta lägenheten! Kontraktet skulle skrivas snabbt och alla uppmaningar ifrån oss om taskiga klausuler underskattades starkt. En 21 åring vet alltid bäst. Att visheten kommer med åren har dom ingen förståelse för. Hur som, misstag ska man göra annars lär man sig inte – viktigt är bara att ta sig ur dom. Visst?

Sonen har alltså skrivit under ett taskigt kontrakt och delat lägenheten med två andra studenter som av olika anledningar redan dragit därifrån.  Den ena drog innan terminen tog slut och den andra för några dagar sen.  Sonen blev alltså sist kvar i lägenheten således det blir han som får ta tag med de otrevliga sakerna i livet som att förhandla med den tjeckiska mäklarfirman om uppsägandet av lägenheten, av andra olika kontrakt el, gas och internet, inte helt lätt när man inte talar språket och framförallt han ska han städa och försöka återställa ordningen i lägenhetenfromhell.

Eftersom han ska fortsätta att studera där i september så hade han tänkt att bara packa sitt pick och pack i några kartonger som han sen skulle ställa in i en hyrbox. Jippey, det där att ta studielån gör att ett eventuellt ekonomisk tänkande uppstår! Finns det hopp?  Det är ju faktiskt väsentligt billigare att hyra en box än att betala hyran för en lägenhet.

Det verkar ju inte så svårt, eller hur? Det är ju gjort på några minuter! Men No, Nej, Nein – det tar tid om man där emellan bara ska gå ut och ta en öl, är übertrött och bara vill vila lite eller hur fagerlund funkar unga studenters hjärnor ibland?  Om de överhuvudtaget funkar? Harkel, harkel.

Hur som,  i fredags får vi ett samtal ifrån honom och ganska direkt fattar vi att vi måste rycka ut och hjälpa till. Han sitter i en knepig situation och tar sig inte ur den. Vi drar på en gång.

Den tjeckiska mäklarfirman som kom för att hämta nycklarna i fredags morse hotade honom ganska brutalt att om han inte a) betalar all hyra även de andras, (vilket han gjort), b) städar upp (det var avtalat att en städfirma skulle komma c) samlar in alla nycklar så skulle dom skicka en advokat på honom och han skulle behöva betala lägenheten i ytterligare 6 månader. Dessutom skulle dom absolut inte ge tillbaka pengarna som låg som pant för lägenheten och egentligen ville de inte komma honom tillmötes. Tre stora vuxna mot sonen med inte rumsrena metoder mot en ensam student som är ganska städad dessutom hade han väskan i handen – han skulle ju med planet hem till Sverige på fredags förmiddagen….

Glöm det alltså……Planet får lyfta utan honom, han inser att han inte kan lämna lägenheten om han vill ha pengarna och inte bli stämd på kuppen.

Han ringer till oss, desperat, och vet inte hur han ska klara upp situationen. Maken och jag sätter oss i bilen, färdiga att backa upp bakom honom och visa tjeckerna att bakom en del studenter finns det föräldrar som varit med ett tag och att vi kan nog också visa tänderna. GRRR Vi kör dit Milano-Prag på mindre än 7 timmars körning. Det vi anat och oroat oss för är ett faktum. Vilket jefla kaos!

På lördagsmorgonen var bara och gå och köpa handskar, såpa och sätta igång att städa och slänga.

Medan grabbarna åker fram och tillbaka till hyrboxen och slänger saker, så städar jag. Fi-fan vad äckligt det är att städa främlingars rum, men man får en ganska bra bild om vilka dom kan vara, inbillar jag mig.

Första rummet den ryska lägenhetskompisen. Hon har packat “nästan” allt. Jätteduktig! *ironi*. Det hon inte tog med sig hem har hon organiserat och lzbg i ungefär 15 banankartonger som står staplade längst väggen. Men vem ska ta hand om kartongerna då? Va?  Andra saker som oviktiga papper, (jag hoppas att hon tagit reda på det viktiga), div dokument, använda tops och strumpor, skor, väskor, you name it och diverse annat skit har hon lämnat i lådorna i byrån,  på golvet, i hallen och i badrummen. Badrummet är faktiskt überfyllda med schampoo, smink och tepåsar etc, Och i köket, glömde hon bort maten som fanns lite överallt?  Suck – det tog mig flera timmar att städa efter henne.

Den andra sovrummet eller den tredje invånaren (en svensk) drog hem för några veckor sen men han lämnade kvar det äckligaste äckliga jag kan tänka mig. Under sängen, bredvid sängen, mellan lakanen på golvet städade vi bort en soppa av olika tillSTÅND av kondomer. Använda, fyllda, halvfyllda eller söndertrampade. Dirtyjobbs är inget mot detta rum! Där fanns även flaskor, näsdukar, cigarettfimpar uppblandat med allmänt damm och annat skit.

Sonens rum var stökigt men i jämförelse mot deras framstod han nästan som ordningsam….Köket ganska ok förutom kylskåpet men en flaska vinäger fixade stanken. All mat slängdes. Toaletterna…. Say no more!!!

Trendig vintage bar

Vi har ju ingen frukost så vi intar en god frukost på en trendig vintage

En promenad genom stan

 

En liten middag – not – jösses vilken tallrik!

 

När förhandlingarna är i full gång…. Dont mess with me typ…

 

Sonen skulle bli en utmärkt guide med sina olika språk

 

Vi stannar till och handlar lite olika ölsorter för nästan ingenting. I höst ska vi ha en ölfest, eller kanske i Trullin.

 

 

Detta är ett ytterligare tecken om att TRULLIN kallar på oss!

Jag blir så trött på livet ibland… Varför måste vi råka ut för alla svårigheter och tjafs?

Det här blir ett lite längre inlägg för jag är ganska irriterad och bara måste berätta hur saker och ting INTE fungerar här nere.

Vi flyttade ju för något år sedan till en lägenhet som ligger i ett lummigt och trevligt residence, nära parken för Daisy och precis där vi bodde innan.  Ett boende som passade oss ganska bra även om balkongen var lite liten, men man kan ju inte få allt. Det gäller att vara glad och gilla läget i alla fall.

Och kommer ni ihåg förra året när det bildades en översvämning på balkongen eller hade jag börjat redan då börjat skriva mer sporadiskt i bloggen?

Hur som, för mer en ett år sen började det alltså samlas vatten på en av våra balkonger. Samlas kanske inte är det rätta ordet, det fullkomligen öste ner vatten ifrån våningen ovanför oss och det bildas en mindre pool med vatten till vaderna.  Struprännan räckte inte till och ett tropiskt vattenfall existerar på vår balkong! Nyfiken?

Klicka här uhhhh vad det regnar på min balkong!

Balkongen har inga fancy räcken eller så, mer betongmur rakt av – med ett litet pyttehål för vattnet att rinna ut ur. Nu kommer en parantes i italiensk klantighet inom bygg – vattnet rinner, droppar rakt ner över ingången till huset. Hahaha vilket skämt! Att dom inte tänkt på det!  Varför låter dom inte vattnet rinna ner i tex i rabatten istället? Balkonen har ju tre sidor… Det behöver man väl inte vara arkitekt för att lista ut eller?  Ja, ja, jag säger då det men nu håller jag på att tappa tråden, För dumheter finns inga gränser.

Kolla klicka här Vattnet prickat rätt – on your head!

Allora, för mer än ett år sen fick vi alltså vattenskador i nästan hela lägenheten, parkettgolvet växte och stora bubblor bildades som senare övergick till poppade och lossnande parkettlister, plupp en list, plupp, plupp och en hel fyrkant försvann.  Det är inte alls snyggt med stora hål i golvet, och jag blev tvungen att lägga ut mattor lite pittoreskt här och där. Stylish! NOT!!!

Vi gjorde i alla fall precis som den italienska lagen föreskriver dvs. vi tog foton, filmade och meddelar både ägare och “l’amminstratore” dvs ansvarige för föreningen om vad som hänt, hen som jobbar heltid med dessa frågor bör alltså se till att reparera och säkra när något händer i husen.  Vi meddelar “advokatfirman” som har hand om vår lägenhet eftersom vi inte har en susning om vem ägaren egentligen är  – men det är ytterligare en annan historia. När vi hyrde lägenheten så fick vi nycklarna, vi hade blivit visade just denna lägenheten och vi flyttade in.  Senare visade det sig att det är fel lägenhet!!!! Advokaterna hade hyrt ut fel lägenhet, och inte nog med det – alla officiella papper var också fel  och alla personer inblandade är advokater utom vi… Fniss, Itallien får en att häpna hur superbyråkratin INTE alls funkar. Men tillbaka till regnet, översvämningar och vårt boende.

Under året har vi  klagat, skickar trevliga mail, arga mail, hotfulla mail, förmedlande mail och våra grannar som bor nedanför oss – dom kör sitt race mot föreningen och advokaterna med sin advokat.  Just det, det var dom som inte gillade när det regnade inomhus, jag blev beskylld för både det ena och det andra av henne. Men det är – acqua passata – nu. Glömt alltså….

Inget händer… Det regnar, översvämning, mail med foton och video osv. Ofta… Vi orkar inte skicka vid varje regnoväder.

I helgen när vi sitter i bilen tillbaka ifrån Zurich så får vi meddelandet att det regnar inomhus i vardagsrummet hos våra grannar och att dom tänker ringa brandkåren och dom tänker slå in vår ytterdörr…

Vi hinner stoppa dom och meddelar att vi är på väg och när vi kommer hem så är ingången till huset vid “gatuplanet” översvämmad, trapphuset, källaren mm. Disastro!

Tillsammans med våra ilskna grannar störtar vi in i hemma hos oss och det är nästan så att möblerna guppar runt.

Nu ruttnar både grannarna och vi, mycket arga mail börjar skrivas och dra på trissor! Helt plötsligt bestämmer dom sig – advokatfirman alltså – att skicka ut en arkitekt för att kontrollera det hela. Han står med öppna ögon och skakar på huvudet och anser att en helrenovering av golvet är förnamnet. Dessutom mumlar han att dom kommer stämma föreningskillen och hela föreningen osv… Han vill att vi ska skicka videos och foton till honom men nu tvekar jag lite.

Om advokatfirman stämmer föreningen för att dom inte har gjort något. Om grannarna stämmer advokatfirman för dom inte gjort något och om föreningen stämmer vem? Då kan ju vi stämma både advokatfirmat och föreningen eller? Äsch jag stämmer alla för att vara på den säkra sidan!

Suck!

Detta är italien i ett nötskal! Man börjar att stämma varandra, tiden går, inget händer,  de enda som blir rika av allt detta stämmande är alla advokater.

Visste ni att det finns 250.000 advokater i italien? I Sverige är om 4500 ungefär. Jag sov på statistik timmarna när jag gick på Stockholm universitet men det verkar inte helt klockrent eller?

Nu börjar jag leta efter en ny lägenhet och suckar uppgivet! Vet ni hur mycket tid en tvist tar upp i tid och negativ energi? Jag orkar inte, bäst advokat vinner oavsett och i detta residence har vi Monzas bästa advokater och domare. Det är liksom kört ifrån början. Ingen ide att börja tänka tanken ens.

Allt detta för ett fjuttigt hål, som alltid i Italien. Hehehe….

Sunt förnuft finns det här?

Hörrni jag försöker övertala maken att Trullin kallar på oss. Vi ska inte bo här uppe helt enkelt.

 

1000 Km ifrån bekvämlighetszonen

För några månader sen, i oktober för att vara precis, så fick vi ETT HANDSKRIVET BREV hem, ingen trist räkning utan en inbjudan, hmmm nästan lite “exklusivt”. Hur ofta händer det liksom? Det var ifrån en av makens barndomskamraters hustru, som vi natuligtvis inte känner, hon bjöd till fest, denna helg. Nästgårds, not, vi måste dra till ett ställe utanför Frankfurt i Tyskland.

Barndomsvännen fyller 50 och hon organiserar en överraskningsfest för honom – en hel helg med “gamla gänget” och nuvarande familjer. Nu pratar vi om gänget ifrån “min gata i stan”  åldern upp till lågstadiet möjligtvis mellanstadiet. Vi blir ombedda att svara till deras dotters mail vilket vi gör. Klart att vi ska gå, maken  är nyfiken vill veta de andra killarna gör idag. Det kommer säkert bli roligt!

Sen hör vi inget, ett stort nichts, ingen bekräftan att mailet nått dottern såledels hustrun, ingen uppföljning med detaljer om hur helgen ska se ut. Noll!  Mycket märkligt tycker jag och börjar att inte vilja åka.

Allt kan ha hänt sen oktober, och vad ska hända under helgen? Klädsel tex? Sen äntligen i torsdags, dagen vi skulle behövt åka på – får vi kontakt med en annan av “gänget”, han har inte heller hört något.

Skulle fest-helgen bli av eller ej?

Igår fredags, lyckas han få tag på hustrun som bjöd in och alles klar enligt henne. Hon ringer till min make på hans “handy”, precis som om det vore konstigt. Jag slår vad om att ni inte fattar den senaste meningen eftersom det för er är normalt att ringa en mobil eller? Men NEIN….När maken frågar henne om han kan få telefon numret till henne så att vi kan nå varandra så svarar hon “- jag har ingen mobil (handy). Jag behöver ingen mobil..” 2015! Allvarligt talat – är tyskarna helt körda eller?

I helvitte heller! Nu sitter vi i bilen och är nästan framme, vi vill veta vad som ska hända, hos vem vi ska bo, hos födelsedagsbarnet med den mobillösa hustrun eller hos den andra kompisen. Ingen svarar hemma hos de mobillösa ..Tyskar och kommunikation.  Ett superteknologiskt land med omodernt folk.

Nu är vi lite irriterade och ialla fall jag. Min bekvämlighetszon lämnade jag hemma.

Nu kan allt hända!

2015 och utan mobil…..

Grillat marsvin vs pizza

Med risk att bli tjatig men efter en lång resa i Peru måste jag bara bjuda er på några foton av en specialitet ifrån södra Peru.

CUY heter maträtten.

Kan jag få bjuda på ett  cuy grillspett? Vill ni gnaga lite på ett grillat marsvin??!!

I södra Peru äter man just denna “råtta”… Ni har väl fattat att min fobi är just alla olika råttdjur? Marsvin äts alltid vid högtider, fester eller varför inte bara smaska lite som snacks längst vägen?

Jag tror  jag smäller av! Va? Är jag ensam? Hade ni smakat?

Grillat marsvin

Under resan var jag var lite dålig (pga av en influensa inte av maten) och därför har jag levt på soppor, frukt och potatis. Okey, lite kyckling också och eventuellt blev jag mycket italiensk vid varje måltid. Jag gjorde korstecknet för mig själv och bad till gud att det inte skulle vara rått-kött och med det menar jag arten råtta inte stektiden.

Igår kväll var vi såååå sugna på en hedlig pizza och inte långt ifrån oss har vi italiens godaste pizzeria. Inget i världen går upp mot en P I Z Z A, plötsligt tas livet till en annan nivå för oss ostälskare med 4 olika ostar obs inte blandade!

pizzaDenna måste man börja äta i nedre vänstra hörnet, med den svagaste osten och sedan äta motsols eller moturs. Den sista fyrkanten är en mycket stark gorgonzola bit med honung för att få den lite sötare. En kall öl och helgen kan börja.

Ehum… tyvärr inte för mig som är tvungen att gå och jobba, men makens bror springer världsmästerskap i ultramaraton 24 timmar i Torino idag så maken åker dit och assisterar. Han är tokig! Brorsan alltså, att springa snabbt i 24 timmar… Jag orkar knappt hålla mig vaken i 24 timmar.